En grå vinter

Test

2007-05-05T21:10:00.001+02:00

Testitesti

Winter

2007-02-25T17:03:00.000+01:00

Snow in Malmo

Med blodsmak i munnen, farlig hög hjärtfrekväns och svetten prolande efter ryggraden inser jag att det är hög tid att göra något

2007-02-09T08:36:00.000+01:00

Godmorgon godvänner!
Tänkte i går kväll att jag skulle ta o testa min kondis. Det är så att strax utanför den nya lägenheten ligger en park. Jag tog fram mitt google earth och mätte upp löprundan till totalt 2.5 km. En liten nätt sträcka om man springer dit, två varv och sen hem igen.
Idag vaknade jag glatt upp till väckarklockan runt 07:00 och hoppar upp ur sängen, drar på mig träningskläderna och ger mig glatt ovetandes om vad som väntar mig ut.
Den första missen. Det var snö ute. Det är tametusan aldrig snö i malmö, men idag var det det (ser kostigt ut emd två det i rad men jag anser att det torde vara korrekt användning av det svenska språket och fortsätter). Det är heller aldrig minusgrader i malmö, men idag, jepp.
Tur var att jag hade min fluffiga tröja och min sköna mössa på mig tänkte jag och stoppades inte av natures alla ovanliga tecken till varning på att det jag gör är fel.
Ut till slingan, shit vad nära det var, tänkte Konan glatt, shit jag är ju supertränad om jag springer HELA den långa biten utan att fatta det ens.
Ett var in på banan inser jag att jag inte alls är så supertränad. Andningen börjar bli tyngre och sjukligt nog får jag blodsmak i munnen. detta efter ynka 1.25 km.
Jag ger mig fan på att iaf springa hela sträckan (ja menar, vafan, jag minns tider när man iaf sprang över milen utan att bli såhär trött).
Släpar mig runt ett varv till men det går fan bara på ren vilja den sista halvan.
Sen har det äntlgien blivit dags att bege sig hemmåt. Med utmattade steg återvänder jag ut på vägen, de människor som sett mig måste trott att jag
A. Var väldigt otränad
B. Precis sprungit 2 st helmaror
C. Nyligen genomgått en lungtransplantation och att min kropp just nu arbetade för att stöta bort de främmande organan
Hur som så nådde jag till sist fram till huset och ser på håll en av mina grannar, shitalltså. Jag biter ihop, struntar i kroppens tecken på total syrebrist och joggar lätt förbihonom medans jag hälsar med ett glatt hej och ett leende på läpparna. Väl inne i trappen, just utam synhåll för honom kan jag återigen ge vika för kroppens skrik om nåd. Jag stannar upp och om det inte vore för mitt starka behov av att borsta tänderna/dricka vatten hade jag aldrig pallat trappasen.
Chipp o hoj på er

Tjorven

2007-02-03T22:54:00.000+01:00

Tjorven får återinviga bloggen

Livstecken

2007-02-01T12:05:00.000+01:00

Ger ifrån mig ett litet livstecken.
Har kommit på plats i nya lägenheten nu och fått internetet att fungera.
Flytten var utan tvekan den jobbigaste jag genomfört i hela mitt liv. Alla celler i kroppen skriker av smärta och träningsverk.
3 trappor ner och 4 spiraltrappor upp.
Jag har nu bestämt mig för att skaffa en flickvän och en hel drös barn, sen ska jag bo kvar här tills jag blir gammal och senil och får köras in på hem så att barnen an ta hand om hela flytten.
/Konan

Mitt liv är en labyrint av bruna flyttkartonger

2007-01-21T15:40:00.000+01:00

Överallt i lägenheten står nu bruna flyttkartonger brevid mindre eller större högar av sånt som skall flyttas eller kastas (mest kastas faktiskt, vi fyllde precis våran 3:e sopsäck med cd-skivor för kassering) och jag tappade totalt orken för att packa.
I morgon måndag så skall vi åka till soptippen med allt skräp så då måste den delen av packningen vara klar *suckar djupt* varför i helskotta börjar man alltid för sent.

För att totalt och abrubt byta ämne ås var jag inbjuden till en liten fest igår, jag kände bara en person där (han som bjöd in mig givetvis) och han bjöd in mig i egenskap av singelkille. Det är nog den första festen jag är på på ett par år som inte varit fullsmockad av par eller singelkillar så det var ju lite peppande och visst. Jag hamnade i en soffa med en trevlig tös. Få nu inte en massa stissade idéer här, jag är ungefär lika framfusig som en blyg 12 åring på kvartersdisco och allting går så långsamt. Men bara det att någon faktiskt ville sitta o kramas i en soffa var ju trevligt. Hon bjöd in mig till ett vernisasge på tisdag, får se hur det går efter det. Skulle inte bli förkrossadom det inte leder någonstans alls, det var en helkul kväll och livet är på topp. Om nu bara CSN ville ge mig pengar (vilket de inte alls verka vilja då det hänger en hel del poäng från höstterminen fortfarande) så skulle allt vara toppen.
/Konan - Tillbaks till packningen

De virtuella klassrummen

2007-01-11T09:21:00.000+01:00

Klassrummen som jag pratate om i förra inlägget är en del i ett projekt som anställda vid universitetet i Colorado Springs håller på med i SecondLife (SL).
Låg och mellanstadieklasser i USA har en egen Ö där barnen har konton (det går ej att röra sig mellan den ön och den övriga världen) och leker och lär sig på skoltid.
Tanken är att barnen skall lära sig nya saker genom att experimentera och utforska omgivningen på egen hand eller delta i klasser som finns på ön.
När dessa klasser skulle börjas fördes en diskusion om hur ett klassrum skulle se ut i en virtuell värld. Var det nödvändigt att använda sig av den klassiska uppsättningen, 4 väggar, bänkar i rader, en kateder längst fram och en svart (numera vit) tavla längst fram.
Efter lite tänkande så kom jag att tänka på en sak jag hörde någon annan prata om i SL. Det är en liten tingest som heter Paradise blanket. Det är en picknickfilt som man kan sitta på och sedan så åker man upp ca 600 meter i luften där det skapas olika miljöer, alltifrån romantiska fik till bondgårdar.
Idén var att använda tekniken där man tillfälligt tar fram det som behövs och så är vårat klassrum skapat.
Barnen går in som i en amfiteater som läraren ontrollerar. Ett litet tryck från läraren och "klassrummet" blir till en stor svart box där alla planeterna cirkulerar ovanför barnens huvuden. Läraren kan prata om solsystemet och varför planeterna rör sig, barnen kan kolla och pilla på planeterna (och tydligen har de små liven kommit på att man kan sätta sig på en planet och åka omkring som på tivioli) och få fram information om dessa.
Ett annat alternativ är laboratoriet, en scen som jag faktiskt inte är helt nöjd med för att det liknar ett riktigt laboratorie lite för mycket (och tanken var ju att vara nyskapande).
Hur som så finns där inne olika experiment som barnen kan utföra, klicka på olika vätskor och blanda dessa. Reaktionerna finns inmatade och blandar du fel (eller som ingen erkänner men alla killar eftersträvar) så får du en liten explotion, rökutveckling eller dylikt.

När barnen deltar i klasser och klarar uppgifter får de virtuella pengar insatta på sitt SL bankkonto och så finns det bankomater där de kan ta ut pengarna. Detta är en studie i hur olika barn hanterar sina egna pengar. Sätter man in pengarna på ett sparkonto och får de att öka (med 6% ränta) , går man ner till marknaden och köper häftiga leksaker för dom eller köper barnen kläder och i så fall kommer det att skapas modetränder även i den virtuella världen.
Det är lite grovt beskrivet en av de saker som jag har för att fylla min tid med. Hoppas att det blev lite klarare iaf.
/Konan

Vårens tidsfördriv inplanerat

2007-01-10T20:35:00.000+01:00

FIck för ett par dagar sedan frågan om jag ville åka till USA i vår och gå på en konferans som tack för att jag hjälpt ett universitet i SL att programera klassrum för barn. Efter att ha kollat med skolan så har jag nu svarat ja och idag beställdes biljetterna.
Den 6 April åker jag till Denver för att spendera en lat vecka utan måsten och tråkigheter i min egen minisvit. Där stannar jag ett par dagar tills det är dags för resans huvudmål, konferansen. Sedan när den är slut så återvänder jag hemåt den 14 april. Gud vad jag längtar.
/Konan

Tillbaks till normala rutiner

2007-01-01T22:31:00.000+01:00

Då så var helgerna över och resan tillbaks ner till Malmö genom ett blåsigt sverige avklarad.
Jag har precis uppgraderat till googleblogger istället för hmm blogger blogger (ser förbryllad ut) och tänkte mest kolla om allting skulle börja strula och jäklas nu bara för det.
God fortsättning på er allesammans.
/Konan

Teknikstrul

2006-12-30T15:34:00.000+01:00

AAAAARRRGGGG
Julen är som alla vet lugnet och fridens högtid, trots detta har allting elektroniskt tillsammans försökt att göra min jul mindre bra.
Jag har t.ex. köpt en sprojtans (betyder sprillans) ny mobiltelefon för att jag under mitt julbesök skall kunna använda mig av MSN och internettjänster trots att mina föräldrar icke har tillgång till internet.
Vid lek med moblen så hittade jag en funktion som gör att man kan skicka bilde rdirekt till en blogg, detta tyckte jag lät som en rolig idé.
Testade detta och det funkade en gång, lyckades också lägga ett meddelande om detta i min blog (detta dock anonymt).
Efter detta så bestämde sig min mobil för att tappa alla inställningar, lösingen på detta var att aktivera de nya inställningarna som min mobilleverantör skickade till mig. Detta kräver dock en omstart, och pinkoden som jag inte kan i huvet ligger givetvis i malmö. Således, ingen omstart.
Att sen alla datorer som jag har lånat vägrat ansluta till blogger, min webbmail och msn gör ju inte saken bättre.
Hur som så kommer jag tillbaks till Malmö på kvällen den förste januari.
/Konan

Roligt test

2006-12-25T00:12:00.001+01:00

Hittade en rolig funktion på mobileo som givetvis måste testas.

Julen är här,med allt osm hör till, både positivt och negativt

2006-12-22T01:49:00.000+01:00

Jepp, då var det jul igen.
Klockan är 01:49, tåget till Hässleholm (där jag ska spendera natten i en av sjukhuset´s lägenheter) går 12:00 och jag bör lämna lägenheten runt 11:30. Innan dess skall jag hinna med att:
Diska
Julrensa kylen
Välja ut kläder som skall följa med upp till Norrköping
Tvätta dessa kläder (tvättstugan från 08:00)
Städa undan lite i rummet
Bära in skrivaren på mitt rum och skriva ut lite ackord osm jag tänkte försöka lära mig under julvistelsen
Packa de två guror som ska med upp över julen tillsammans med munspelen
Rota fram mina gamla ackordpapper
Svara på ca 30 mail

Hmmm kommer bli en underbar natt =)
Om jag inte skriver innan jul och nyår så önskar jag er en god jul och ett särdeles gott nyår.
/Konan

HIpp hipp osv

2006-12-17T14:21:00.000+01:00

Nu blev det sådär länge mellan inläggen igen och jag får väl börja med att be om ursökt för det. VIdare kan jag ju passa på att bjuda in alla till min 2:a och lite mindre galmorösa födelsedagsfest i SecondLife.
Festen går av stapeln kl 1800 idag den 17 december (svensk tid dårå) och det r bara att skicka ett IM till Konny Kembla så ser jag till att du kommer rätt.
På menyn för dagen står liveframträdanden och gruppmingel i min enkla boning.
Om du inte har tid, lust eller möjlighet att komma önskar jag dig endast en underbar söndag.
/Konan

Jag är inte död, det bara luktar så

2006-12-06T09:58:00.000+01:00

Hej på er. Ursäkta frånvaron, jobbet tar all min tid just nu.
SKall försöka skriva lite mer vad jag fått göra för roliga saker när jag kommer åter hem i morgon kväll.
Ha det gott
/Konan

En märklig förändring tar plats

2006-11-29T23:12:00.000+01:00

Hmmm, vad har hänt med mig?
Håller jag på att bli gammal, eller iaf kanske vuxen? Håller jag på att transformeras om till en av alla dom man ser på stan, ev av alla dom som hänger på fik eller en av alla dom som glatt sjunger med till boten Anna?
Vad är det då som hänt undrar ni...
Jag har någonting att erkänna.
I går morse tog jag fel tåg när jag skulle till sjukhuset och kom fram till den lilla staden en hel timma för tidigt. Frågan väcktes naturligtvis gesast på en gång, vad gör man en timma här... hmmmm tänkte Konan. Efter en liten stunds funderande kom jag fram till att det var bättre att gå i affärer än att sitta o glo på sjukhuset.
Sagt och gjort så började jag i ena änden av centrum och plöjde raskt av affär efter affär, tills jag av en slump klev in i klädaffärernas motsvarighet till McDonalds, Dressmann. Jepp, jag vet, det är inte bara att de finns precis överallt, deras kläder är också lika hippa som en av donkans standardhamburgare men för en shopingoskuld som jag själv så är det ett stort steg. Jag har (med undantag av några turer till vildmarksaffärer och militaryshop) aldrig i hela mitt liv uppskattat att handla kläder.
Dock så blev det ändring på det nu, mitt mål var att bara gå igenom och kolla, istället så fångade en nätt kreation med en skjorta och en stickad tröja mina ögon, hmmm man kanske skulle passa på, men.... vänta... vad är det där för något, hmmmm inte så tokig. Ca 15 minuter senare var inte mitt problem att jag spontant ville döda närmsta medhandlare eller reklamradiodiscjockey utan att jag inte kunde bestämma mig för vilket jag skulle inhandla av alla de sett jag sett ut. Efter e stund bestämde jag mig för en enkel grå skjorta och en röd tunn tröja.
Det var iaf första gången som jag tyckt att det var givande och roligt att handla.
Bara jag nu inte blir fast i handlingsträsket, det tillåter inte mitt stundentbidrag =(
/Konan

Frånvaro

2006-11-23T05:26:00.000+01:00

Nu är klockan 20 över 5, om lite mer än 5 timmar ska jag börja min resa mot sjukhuset där jag praktiserar. Det blir den första av många kvälls-förmiddagds turer och det betyder att jag kommer att sova över där med.
När jag kommer tillbaks på fredag ska jag försöka beskriva mina tankar och funderingar över arbetet på en vårdavdelning med 80+ som snittålder.
Ha det bra allihopa, höres på fredag
/Konan

Första dagen klar, och ingen dog

2006-11-20T15:26:00.000+01:00

Hmmm kryptisk titel, kanske.
Jag har precis kommit hem från min första dag som praktikant på sjukhuset jag fått tilldelat. Verkar kunna bli mycket givande två månader jag har framför mig.
Dagen gick galant och ingen patient kom till skada, troligtvis för att vi inte fick vidröra patienterna idag utan enbart hade teoretisk introduktion, på onsdag skall vi däremot få sticka nålar och sätta dropp på varandra som en förträning innan jag gör min första tur på sjukhuset torsdag em och fredag fm, återkommer med resultatet efter det.

Smiley:
Om jag spelar några tidigare spelningar så lovar jag att lämna info om det innan här så att du vet =)

Ett (kanske klokt men) överilat beslut.

2006-11-15T17:03:00.000+01:00

Beslutade mig precis för att ta bort X från min MSN-lista och min friend-lista i SL och har gett mig den på att inte prata med henne på ett tag. Sen har jag också beslutat att om det finns en enda grej som jag kan göra för att känna mig lite bättre så ska jag minsann göra det fullt ut, I mitt fall blev domslutet att fortsätta spela livekonserter i SL, varje tisdag natt kl 01 går det att höra min manodeppresiva stämma och kraxiga sång.
Om jag nu bara kunde somna och äta med så är jag ju nästan tillbaks i livet.
/Konan

Avslöjande dubbelavsnitt och en svart återvändsgränd

2006-11-15T06:28:00.000+01:00

Klockan är 06:21 och jag har precis blivit väckt av min väckarklocka (huh, ingen direkt överaskning där inte). Jag kröp ner i sänger för cirka en och en halv timma sedan, resterande tid av natten spenderades tillsammans med en annan vän från USA, vi pratade om allt som händ och hon delade med sig av stora delar av sitt eget liv och leverna även denna gång.
Hon lyssnade, analyserade och kom med kontraförklaringar eller höll med. Efter att en stund ha lyssnat mycket nog och berättat om sin uppväxt, hur hon blev våldtagen flera gånger som 10 åring , hennes första flickvän (jepp, hon är som många av mina vänner lesbisk) och hur det tog slut. Tillslut frågar hon mig om jag vet varför hennes första förhållande (efter våldtäckten) tog slut, självklart vet jag inte det, vidare skriver hon bara, det är inte för att jag älskade henne för lite, för liksom du älskade jag helt ärligt av hela mitt hjärta, det var inte för att hon älskade mig för lite, för hon älskade mig... sedan avbröt hon och ställde en till synes enkel fråga, och jag har ingen aning om hur jag ska ställa mig till den. frågan var

Älskar du dig själv?

Hon förklarade att hon inte kunnat älska sig själv och att hon därför levt, andas och totalt absorberat den andra personen, och även om hon hade blivit tryggare tillsammans med henne så blev det allt för krävande för hennes partner att försöka ge och ge kärlek och ändå, även om hon överöstes med kärlek, känna att hon verkligen inte gjorde personen helt lycklig i sig själv. En stor tung klumb bildades i min mage.
Ända sedan jag var liten har jag sett fenomenet "att älska sig själv" som någonting konstigt, i min värld skulle jag aldrig kunna göra det. Älska sig själv gjorde bara andra, mer lyckade personer. Sedan jag var 9 år har jag inte älskat mig själv, och innan jag gör det kommer jag alltså kväva alla förhållande med kärlek, vidare bli sårad när det inte fungerar och få svårare att älska mig själv.
Luften gick ur mig.
Detta skulle mycket väl kunna vara det sista inlägget här, jag hoppas inte det men det skulle, inte för att jag inte vill skriva mer, utan för att det helt enkelt inte finns något mera att säga.
/Konan

Den andra knivstöten, den som känns allra bäst just när mjälten spricker

2006-11-15T03:45:00.000+01:00

Att mitt självförtroende håller samma kvallite som nötköttet i ett snabbköp i Murmansk råder inget tvivel, och jag tror att det var det som gjorde mest ont. Det har kommit till lite nya smaskiga karameller i den här historien under dagen. Låt mig förtälja...
Sedan flera år har jag kompenserat mitt kassa självförtroende och brist på mänsklig kontakt och närhet med frivillagarbete, att hjälpa människor är en start drog, folk blir tacksamma, du får hudkontakt, och även om det inte är mycket så förstå att för en person som lider av skin-starwation så är det fullt tillräckligt.
Men hon, X, fick mig att känna mig älskad, att vara behövd, att kunna göra någon glad, att någon faktiskt ville veta hur jag hade haft det.
Så skönt att bara slippa artighetsfraser, skönt att bara kunna säga precis vad man tyckte, hade man haft en jobbig dag fick man en försående kommentar, hade man haft en bra dag fick man ett uppmuntrande skratt, på samma sätt var det givetvis tvärt om, jag ville värkligen veta hur hennes dag varit, vad hon ätit till frukost och om hon gjort något kul, spännande eller intressant.
Sedan sket det sig bigtime, hon träffade en annan (på typ en helg) som visade sig passa henne mycket bättre, och visst, de bor i samma land, de jobbar inom samma område. Sagt och gjort, jag accepterade läget, vi har fortfarande pratat till och från och jag försöker förstå vad som hönde, vad jag gjorde för fel osv.
Vi hade ett underbart samtal igår och för första gången på riktigt länge så gick jag o la mig och kände mig bra till mods.
I morse vaknade jag och började så sakta försöka styra upp mitt andraliv till ett utan henne, sortera bort kort (inte kasta men sortera undan) som jag visste skulle påminna mig, sortera upp saker vi gjort och saker som jag tänkte att hon skulle få innan jag planerade att ta steget iväg från henne en stund, för att låta henne andas och för att försöka att inte tänka på henne varje minut, hur sjukt det än låter var jag glad för hennes skull, även om jag är fruktansvärt ledsen för att hon väljer en annan framför mig.
Sedan idag så är hon stressad till jobbet men ber mig on tillåtelse för att ringa upp mig, förklarar tydligt sedan att alltihop är mitt fel, inte att hon hittade en annan men för att jag är ledsen och för att hon är ledsen, att jag inte gick vidare. det hela utlöstes av att jag hittade en bild av oss två och var dum nog att råka nämna det för henne, och det var helt utan medvetenhet, jag satt som sagt och sorterade upp saker när den ploppade upp. Hon förklarade att det inte var kärlek jag kände utan en besatthet, vilket jag nu i efterhand faktiskt förnekar, jag hade ju redan acceterat att hon träffat en annan och med ett barns dumhet förlåtit att hon var otrogen (eller vad man kallar det om det än så länge bara var känslor via telefonen).
Frågan är om det kanske som käns värst just nu, att hon faktiskt kryper ner mig till en skalbagges storlek och sedan trampar på mig, påminner mig om att jag är svag som behöver henne, att det är mitt fel att hon är ledsen.
/Konan

Försvarstal

2006-11-13T19:20:00.000+01:00

Tro inte att jag för en sekund har glömt bort den lilla serien om hjätrekrossning som jag började på hör för ett tag sedan. Om jag ska försöka göra en upskattning har jag börjat att skriva på detta inlägget runt en 20 gånger utan att få till det. Känns alltid så konstigt och självömkande när jag kommit ett par rader in i inlägget.
Dock kan jag säga att det finns ingen klar och tydlig gräns mellan de båda liven, resan var planerad, dagliga telefonsamtal på flera timmar var ett faktum, även om hon bara ringde för att säga hej och höra min röst, stressad på väg till jobbet eller vice versa. Just nu försöker jag bara förstå hur det kan gå från det, till "Nämen Hej, det här är snobben, han och jag har sex som du kanske ser" på så kort tid.
/Konan

Statement: Verklighet kontra fiction

2006-11-10T02:51:00.000+01:00

Smiley påpekade för ett tag sedan att det på inget sätt är positivt att förlora kontakten med det verkliga livet framför ett virtuellt, jag håller fullständigt med om det och det kanske verkar som om jag lever hela mitt liv i den parralella verkligheten där viktproblem är lika främmande som risken att spontanantända är i det dagliga livet.
Jag ser SL som ett sätt att slappa, koppla av och faktiskt chatta och umgås med mina högst verkliga vänner (eftersom jag flytta över halva sverige så blir det lite lurigt med kontakt och umgånget med dessa) och SL löser detta problem på ett utmärkt sätt för oss. Att jag sedan gick och träffade en massa andra människor är någonting osm bara berikat mitt liv genom arbertsmöjligheter och en hel del nyinförskaffad kunskap.
Allt detta till trot´s, värkligheten kicks ass och det är inget snack om vilken värld som har högst upplösning, bäst animationer och det är bara att acceptera, en kram är bättre när man känner värmen och pulsationerna från den andra.
/Konan

Webbtips Pon and Zi

2006-11-08T17:34:00.000+01:00

En vän ringde mig strax för läggdags i går och berättade att hans njurar lagt av igen, natten gick åt till att diskutera detta med honom, kom i säng vid 05:10, klockan ringde 06:12, lite trött, Nu sitter jag här på röda korset och väntar åp att ett möte skall dra igång. Tänkte använda denna lilla tidslucka till att tipsa om Pon and Zi, troligtvis det gulligaste man kan hitta på internet, eller nästan iaf.

Pon and Zi
/Konan

Förkyld

2006-11-06T23:15:00.000+01:00

Sprängande huvudvärk, snorig näsa och orkeslös som en näbbmus efter ett vasalopp (om nu teoretiskt en näbbmus skulle klara av en vasa).
Historien om Konnys uppgång och fall får fortsätta i morgon.
/Konan

Den där Konny

2006-11-06T00:15:00.000+01:00

Konny föddes i somras under ett anfall av total uttråkning, han landade med en smäll i en konstig värld och han såg förjävlig ut, lite som den riktiga fast med skillnaden att för ett par lindendollar gick det att ändra på.
Jag hade ingen aning om vad jag gjorde i den här världen, kände ingen och hade inget mål, ingen som kunde anklaga mig för något och jag trivdes som fisken i vattnet.
Jag lullade runt i ungefär två dagar utan minsta bekymmer eller krav på tillvaron, kollade på hus och andra intresant konstruktioner, kollade på lite kläder till mitt lilla pixliga jag. Så helt plötsligt råkade jag ramla in på en trvlig liten ö med en väderkvarn på och jag kunde see på kartan att det var fullt med folk där, nyfiket går jag fram, håller mig i utkanten av den lilla dammen, ser en kvinna som står och sjunger Karaoke, jag säger ignenting, bara står och lyssnar förundrad över denna livespelning, minns att jag tänkte tanken, Om det finns karaoke måste det finnas de som spelar på riktigt själva... Sagt och gjort, jag började leta och redan nästa natt hittade jag en livespelning, strax innan den skulle börja teleporterade jag mig till ön där platsen för spelningen skulle vara, och jag började leta febrilt, jag gick in i vad som såg ut att vara en liten restaurang och fann den full av mäniskor. Jag har efteråt fått höra att jag såg otroligt vilsen ut när jag efter att ha snurrat ungefär 30 varv runt frågade om detta var rätt plats.
Det plingar till och jag får mitt första personliga meddelande från en vänlig själ dimper in, hon förklarade att jag var rätt och att det bara var att sätta sig ner och invänta spelningen som strax skulle börja, jag tackade för informationen och vi började småprata.
En vecka senare höll hon fortfarande på att hjälpa mig in i den alternativa världens knep och knåp, hon lärde mig hur man smidigast bygger en barstol av bara ett objekt, hur man texturerar en vattenpipa och hur man skriver ett script som öppnar en dörr. Jag träffar alla hennes vänner och börjar så småt kunna kalla dem mina vänner med. Allting är hur trevligt som helst, vi åker skridskor, bergochdalbanor, går på konstutsällningar, lyssnar på livemusik eller bara hönger på någon härligt plats.
En dag var vi ett stort gäng som hängde på en av våra favoritklubbar och bara hade det trevligt som alltid, en kille förklarde sin avsky mot människor som utbytte känslor och tilltalade varandra på ett kärvänligt sätt i denna, för honom, låsas värld. En av tjejerna börjar då berätta att för henne så är det ingen skillnad på känslor man har när man sitter uppkopplad så här, lika lite som det inte skulle kännas något om man pratade med sin pojk/flickvän över msn eller skype.
Jag började länge fundera på hur detta var och vad jag tyckte om det och kom fram till att jag tyckte det var en positiv sak, alla människor är inte trygga i sig själva och om man kan mötas så här så är väl det underbart för dem. Själv hade jag ingen som helst aning om att jag skulle åka på det hårdare än en ren som blir påkörd av ett fullastat X2000 i närheten av pålsboda och upplöses i molekyler.
/Konny Kembla

Note:
Om du undrar med om vart ifrån jag fått alla dessa konstiga ideer och intryck tycker jag att du ska kolla in www.secondlife.com. En mycket trevlig tidsfördrivning där man faktiskt inte bara fular runt utan kan lära sig något vettigt om man vill det.

Den Darwin:ska människan och dess underfundiga försvarsmekanismer

2006-11-05T00:58:00.000+01:00

Innan vi börjar, la ni också märke till att man nästan kunde höra hur tangentborden tystnade och webbrowsrarna (böjer man webbroser så?) stängdes ner eller pekades mot annan adress, ja ja, som soccan säger, vill folk inte läsa så får de väl skita it, jag gör det för min egen del iaf.

Historien om Konan:
När jag var 7 år och började ettan hade jag kanske mindre lämpligt min moster som lärare, det betydde att minsta lill a grej som var konstigt i skolan genast spred sig till hemmets trygga vrå. Jag tror ju inte att min moster var så oförsiktigt men för guds skull, de pratade ju och det är klart att det sipprade igenom info som kanske inte borde kommit fram alla gånger, det gjorde bara saker och ting tråkigare.
Efter som jag var ett lite klokt gossebarn så kom jag på att om man hela tiden svarade att alltng var bra iställt för att säga att man tyckte si eller så så blev det mindre följdfrågor, både hemma och i skolan. Samma sak gällde skolarbeten, om man ägnade sig åt att rita vikingabyar istället för svarta kyrkogårdar så brydde sig ingen. Nämen, har du ritat en hund, vad fint. kontra, varför ritar du en man utan huvud? Svårt val.
Iaf, detta funkade på allt, var någon dum emot en så var det lättare att bara låtsas som om det inte bet, pooof så var problemet borta, blev man inte ledsen så det syntes så var det inget kul och gliringarna kom mindre sällan.
När jag började 2:an i gymnasiet träffade jag min första flivkvän, och strax efter utgåengen av 3:an så hade jag gjort slut med min sista flickvän (och förhoppningsvis inte sista för livet, även om det inte är omöjligt). Under tiden som jag var ihopp med henne han jag med massor av saker, bl.a. att flytta in tillsammans med henne och hennes föräldrar, en trave djur och en massa landsbygd med doft av gödselspridare och kreatur.
Efter det så var jag lite restrektiv med vilka jag släpte in innanför min mentala skyddsbarriär. Ett antal år senare blev jag mer eller mindre tvingad av en arbetskompis att följa med och träna judo. Lite mesigt tyckte jag nog allt att det var men jag följde med, och efter att ha sett henne (inte min jobbarkompis utan fröken T som tidigare omnämt´s i bloggen) på mattan insåg jag att jag numera skulle börja träna judo. Tiden gick och för nytillkommna tittare kan jag meddela att T var en tjej som jag skulle gjort vad som helst för. Efter långt tid och mycket ångest beslutade jag mig för att förtälja hur jag kände, jag gjorde upp en stridsplan för hur det skulle funka naturligt utan att jag bara skulle säga det rakt ut, iaf, när jag kom in i hennes lägenhet var hon strålande glad och berättade att hon skaffat pojkvän, kul, men vem var jag att förstöra det. Åren gick, hon gjorde slut med sin pojkvän och jag tänkte att nu har jag min chans, så jag beslutade mig igen, och denna gång när jag kom hem till henne berättade hon att hon skulle flytta till norra norrland och swoosh, där for mitt initiativ. Än idag har jag inte sagt till henne vad jag kände (trots att alla runt omkring troligtvis såg). Åren gick och det tog mig iaf goda 4.5 år innan jag hade kommit över henne så pass att jag kunde gå vidare.

Nästa stop på resan genom mitt liv fram till dags dato görs en kväll då kompisgänget varit ute och vattnat sig kraftigt, tror det var på juldagen tillochmed. Festen är ett faktum och jag gör någonting som jag aldrig gjort förr och inte heller gjort efter det, jag hamnade i ett one-night-stand (ONS). Eftersomjag inte nuddat en mänsklig varelse (nästan ordagrant) på 3 -4 år så var jag givetvis duktigt glad för det inträffade, problemet var att jag inte såg det som ett ONS. PÅ morgonen får jag det tydligt deklarerat för att mig att jag borde förstå att det inte går att vara ihop med mig, det var nästan Cayote ugly warning på mig och särskilt smart var man ju inte heller, kanon, bakis och med krossat hjärta = ännu större skydsbarriär.

Tiden gick och jag flyttade ner till Malmö och här tar historien om S vid, jag tänker inte sammanfatta den då man i stort kan säga att hela bloggen fram till dags dato tar upp henne.
Efter S klargjorde att det då inte kunde vara tal om någonting annat än vänskap beslutade jag mig för att nu får det vara nog, om man önskar sig precis det man har, får man ju precis det man önskar sig. Jag beslutade mig för att inte släppa in någon mer, det har tills strax innan malmöfestivalen i år fungerat utmärkt. Det var nämligen här som herr Konny Kembla gjorde entré in i mitt liv.

En beskrivning av ett dubbelliv

2006-11-03T22:49:00.000+01:00

Okej, jag har beslutat mig för att försöka förklara varför jag kravlar omkring på botten igen. Det hela beror givetvis på interaktivitet med andra människor, det är sedan gammalt känns att inte förens man släpper ner garden och tar in en människa i sitt liv riskerar man att bli trampad på, så även denna. Men innan jag föklarar vad som hänt kanske jag ska förklara vem jag är, eller kanske vilka, för jag går under två namn, två olika utseenden och två väldigt olika världar, ändå är det en uppsättning känslor, en uppsättning värderingar och en själ.
Så dels har vi Konan:
En man på 26 år som studerar till sjuksjöterska, jobbar som frivillig i Röda Korset och saknar all for av socialt liv. Inte helt sant men bra nära. Alla vill vara min kompis, ingen vill komma närmre.
Sen har vi också Konny:
En ung man som tjänar pengar till sitt dagliga bröd genom att göra konserter ett par gånger i veckan, har en firma som tillvärkar scener och ljussystem för liveshower.

Jepp, redan skumt, jag vet, och värre kommer det bli.

(EDIT: Bilden verkar inte visas förens man öppnar den stora upplagan med ett klick)

Ett märkligt sammanträffande eller en sammankopplad händelse?

2006-11-03T00:04:00.001+01:00

Det var ju lite typiskt att jag strax efter 1 i nättras gjorde mitt första blogginlägg på länge och sedan bara några timmar senare fick mitt hjärta krossat värre än när T bajsade på mig (och det tog ju bara en sissådär 4 -5 år att komma över).
Jag överväger att förklara med här men, och det är ett par stora men här, jag vet inte om det är det rätta.
För det första skulle det kräva inlägg året ut för att förklara allt som hänt fram till dags dato för att ni inte skulle tycka at jag var fruktansvärt knäpp och inte så lite nördig, sen är jag inte heller säker på att det skulle göra någon itnresserad. Iochförsig så har ju min tomma blogg inte varit så intresant heller.
Det är iaf ett stort steg att ta att börja förklara, en lång lingrig väg genom glädje missär och förkrossan väntar, eller så gör jag som vanligt, stoppar allting längre ner i halsen, jobbar på och om någon frågar hur det är svarar jag käckt att det inte kunde vara bättre, det är så enkelt.
/Konan

En lång väntan är över....

2006-11-02T01:12:00.000+01:00

För första gången för denna säsong har kvicksilvret krupit under nollan och nederbörd har i frunsen form fallit mot den leriga marken, jepp, vintern har åter kommit till skåne.
Jag änskar innerligt att jag kunde säga att massor hänt sen sist och mitt liv varit allt för bra för att blogga om men det skulle bara vara att ljuga för er. Det är inte så att jag direkt haft ett dåligt liv, bara det att det inte hänt så mycket. Det största som hänt är väl att jag blivit utmanad av Vild-Hallon att skriva 10 positiva saker om mig själv, dock får det vänta till en dag då solen skiner.
Det blir ara en kortis idag, men jag ska försöka fylla dessa tomma sidor med någonting läsvärt, kanske lite bilder, kanske kanske kommer jag tillochmed att öppna upp lite mer av mig själv, våga utelämna mig lite mer men vem vet. Jag måste dock säga att jag är lite positivt överaskad över det antal förfrågningar jag fått om min närvaro.
Och samtidigt som vintern trycker ner min själ så känns det bra att vara tillbaka.
/Konan

Uppe med tuppen

2006-08-28T05:28:00.000+02:00

Hej hopp o god morgon.
Skönt att vara uppe lite skapligt, det blir ju liksom lite er av dagen när man inte sover bort hela. Idag satte jag klockan på 05:10 för... nej det här funkar inte, vem försöker jag lura? Idag börjar skolan och jag är mentalt död så här dagspå dagen. Dessutom kollade jag mina mail och såg att jag fått en bösöksträff på bloggen efter at någon gjort den smickrande sökningen på "laterxhandskar". Känn ju iaf lite bra att min blog inte kom på förstaplats på sökresultatet (http://search.blogger.com/?ui=blg&q=latexhandskar)
/Konan

En energikrävande aktivitet

2006-08-25T00:38:00.000+02:00

Det här med att jobba på fetival är en väldigt energikrävande aktivitet, börjar vid 10 varje morgon och slutar runt tolv (förutom fre, lördag samt fre då vi slutar vid 03). Ska bli så skänt att få sova ut på lördag.
Idag var det Mikael Wiehe´s födelsedagsfest, mycket mycket bra, trevlig musik och underbar stämning, nu laddar vi bara inför sista festivaldagen.
/Konan

Dagen innan dagen då min sömn tar semester

2006-08-17T23:17:00.000+02:00

Då var det dags, i morgon kickar Malmöfestivalen igång. Fredag till fredag och min sömn kommer att ta fetaste smällen som förra året. Man kan ju tycka att man skulle vara tillräckligt smart för att fatta att man borde sova ut innan en sån här dumstor ansträgning men nejdå, Konan har sparat på sig en massa skolgrejer och festivalbestyr som ska göras innan i morgon bitti tidigt.
Om du läser den här bloggen, befinner dig i Malmö under veckan och vill dricka en kopp kaffe (visserligen äckligt skånskt zoegaskaffe men ändå) och äta en liten kaka med sveriges utan tvekan trevligaste sjukvårdare så titta in i boden på stortorget så fixar jag det (och när jag säger sjukvårdare så menar jag inte bara undertecknad utan (nästan) alla av mina medarbetare).
Ska försöka rycka mig i kragen och lämna ett litet meddelande innan läggdags med lite info och skojsigheter om hur festivaldagen varigt.
/Konan

Utmaning

2006-08-14T11:10:00.000+02:00

Det känns ju lite konstigt att man ska behöva bli utmanad för att manska få tummen ur rumpan och skriva något. Kan som en lam och dålig bortförklaring bara skylla på att förberedelserna inför malmöfestivalen suger musten ur mitt lic, och om jag skulle skriva någonting om vad jag har för mig skulle det bara bli om säkerhetsfrågor eller bemanningsfrågor inför festivalen.
Men, som jag sa så har jag blivit utmanad, alltid kul. Det är (som vanligt) vild-hallon som ligger bakom utmaningen.

1. Fyra arbeten jag haft i mitt liv:
* Fartygsmaskinist
* Systemutvecklare
* Truckförare
* Kompostexpert (Det var faktiskt titeln, jag jobbade 6 månader på en kommun med kompostfrågor)

2. Filmer jag gärna ser om och om igen:
* Kellys hjältar
* eXiztenZ
* A night at the roxbury
* Lilja forever
(jag har medvetet försökt att sprida filmerna över olika kategorier)

3. Fyra städer jag bott i:
* Norrköping
* Visby
* Skövlinge (egentligen Sköldinge men eftersom byn framgångsrikt mejar ner folks livsglädje kallas den i folkmun för Skövlinge)
* Malmö

4. Fyra TV-serier jag gärna ser:
* Simpsons
* Family guy
* Vänner
* Ultimate force

5. Fyra ställen jag vill åka till:
* Nordkap (igen)
* Afrika (öken och djungel)
* Newfound land (underbar natur)
* Turkiet (för att hälsa på S)

6. Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
* http://secondlife.com/badgeo/ (Wiki om scriptspråket SLS)
* http://www.chordie.com (sida med gittarackord och texter)
* Min webmail
* och eventuellt www.aftonbladet.se

7. Fyra favoriträtter:
* Spagetti och köttfersås (barnens favorit =) )
* Grillat och färskpotatis
* Kycklingwok med nudlar
* Chipsgryta (en intressant vegetarisk rätt på gröna linser som inmundigas med hjälp av grillchips)

8. Fyra ställen där jag trivs:
* Framför min dator
* I min reclainer fotölj
* Framför en scen (elelr brevid) på en stor konsert
* På högskolan

Nu avslöjade jag uytterligare en bit av min förvridna hjärna. *ler*
/Konan

De långa sommarveckorna

2006-08-05T10:53:00.000+02:00

Såg ni också fram mot att ta det lungt ett par veckor under sommaren? När jag kom hem från min lilla tripp upp till östergötland skulle jag bara ta det lungt, göra ett par förstahjälpenuppdrag och de sista förberedelserna inför malmöfestivalen.
Jag kan så här när det börjar närma sig festival säga så här... de långa sommarveckorna blir inte så långa om man är uppgaten 94% av sin vakna tid med skitgrejer. Jag är så hopplöst trött på att sitta och skriva instruktionsdokument, utrymingslistor, larmplaner m.m. m.m.
Hur mycket skit vi än producerar växer listan på vad som ska göras. sen kommer bonus på det då det ska planeras in vilka osm ska jobba vilka pass vart, vem som absolut måååååste se BWO fast alla vet att de suger hårdare än bandet Deathgoat som bestod av några personer på min mellanstadieskola och som gjorde sin enda spelning under en temadag i gränsen mellan 80 och 90-tal.
Den lata sommaren rinner ut ur mina fingrar och det finns inget jag kan göra åt det.
Nej nu skiter jag i det här och spelar lite gura innan jag ska ner och jobba på den katalanska festivalen.
/Konan

Update

2006-07-27T03:21:00.000+02:00

Nu blev det sådär väldigt långt mellan inlägen som jag tänkte att det inte skulle bli. Det är tyvärr en bieffekt av att kallendern är så fullskriven att bara blacket i den börjar kännas på vikten.
Idag har jag varit och jobbat som sjukvårdare på Laleh´s konsert i Malmö och jag blev lika förvånad nu som förra gången över vilken otrolig musiker hon är. Hon spelar sina låtar med så stor skillnad och sån underbar känsla att man helt enkelt bara måste älska henne.
I övrigt så går det lite tid till att föröka rota fram en billig föygbiljett till turkiet (helst om två veckor). Om jag hittar en som jag tycker verkar tillräckligt billig så tar jag flyget ner och hälsar på S en vecka. Det skulle vara så underbart om det ville bli av. Längar så efter henne ibland.
/Konan

Hemma

2006-07-22T20:55:00.000+02:00

Nu är jag efter ett intressant dygn tillbaka hemma. I går morse tog jag flyget till Arlanda där jag under lite mera än ett dygn har hjälpt till att ta emot evakuerade personer från Libanon. Även att jag vet att det inte är så många som läser bloggena att det kan göra ens den mista skillnad i den svenska poppulationen´s företagssyn så skulle jag vilja lista ett par företag som gjort så mycket för att hjälpa de evakuerade från libanon, jag kommer att lista dem i ordning soreterat efter min uppfattning om värdet av deras gåvor till de evakuerade personerna.
1. IKEA
Gav flera flera pallar med filtar, gosdjur, färgpennor, ritpapper m.m.
Att kunna förse barnen ed gosdjur och filtar medans mamma och/eller pappa fyllde i de tråkiga pappren som skall fyllas i i samband med en sån här sak var mycket viktigt. Jag trodde inte att man skulle kunna se ett barn bli så pass glad över en liten nalle.
2. RAMLÖSA/ICA MENU
Ramlösa gav oss massor av vatten, ICA gav oss massor av frukt och dricka (läsk, energidryck m.m.). När jag säger massor av frukt menar jag det med, det var pall efter pall med frukt. Det var också väldigt bra att kunna skicka med dem en ordentlig påse med frukt och vatten på de långa bussturerna från arlande till respektive hemstad.

Nu är det bara tre företag som är nämnda med namn här men en hel uppsjö av företag och personer har hjälpt för att göra hela operationen så smidig som möjligt och jag känner att jag med stor stolthet och glädje kan säga att ajg var med och hjälpte till, och det känndes verkligen som om man gjorde en skillnad.
Nu är det dags att sova efter 42 timmars vakenhet.
Kommer ett längre inlägg om mina erfarenheter och reflektioner om själva arbetet senare.
/Konan

Ändrade planer

2006-07-17T13:13:00.000+02:00

Fick precis ett samtal om att jag eventuellt är önskad i malmö redan i kväll med hänvisning till onflikten i mellanöstern. På samma gång som jag är totalt skräckslagen inför ett sådant uppdrag är det en stor ära att bli tillfrågad och känslan av att man kan vara med och stödja en människa i kris känns bra. Hoppas bara att allt man lärt sig på KMS (Kris och Medmäskligt Stöd) kursen kommer tillbaks.
Vet inte om jag iochmed att jag överhuvudtaget tar upp det här har brutit mot någon regel, men det kan väl vara våran lilla hemlis.

Hemfärd

2006-07-17T10:56:00.000+02:00

Nuså, lite mera än en vecka har passerat sen jag kom till östergötland och det har blivit dags att återvända söderöver igen. Det har varit mycket trevligt att återse alla vänner, göra flera badturer varje dag (och då inte till de överdrivet jobbiga familjebadstränderna utan till små, brådjupa mysiga skogssjöar) och bara hänga. Det har också varit trevlig att hänga lite hos mor och far. Så fort solen börjar ge upp ikväll och aftonbrisen ger oss ett behagligare väder ger vi oss av, men innan dess ska jag hinna med att hälsa på hos mina gamla jobbarkompisar och sen den jobbigaste punkten, lägenhetsrehab. Det ska skuras, torkas och putsas. Men något ska man väl göra för att man har fått ha en lägenhet helt för sig själv en vecka.
/Konan

Ett litet knyte

2006-07-15T11:47:00.000+02:00

Var ute och hälsade på min kusin och hans yngsta barn igår, en grabb på 4 veckor. Jag måste nog erkänna att trots att han var ful som stryk och inte sa ett dugg så fick jag en liten nawwww känsla när han somnade på min arm. Måste vara en helt overklig känsla att ha skapat ett liv, det otäcka är att man sedan ska ta hand om det och ansvara för att uppväxten blir en lycklig och bra en.

Utmanad

2006-07-08T04:06:00.000+02:00

Okej, utmaningen. Och finns det något bättre tillfälle att svara på det än klockan 4 en lördagmorgon när man är lika seriös som en 4-åring på speed. Självklart inte så här kommer mina top 5 listor =)

Fem saker i min frys:
Inser att jag kommer att svara precis så som jag inte vill svara, men jag lovar, jag ska vara helt ärlig.
1. Pommes
2. Färdigköttbullar och hamburgare. Halvfabrikat für alle
3. Vaniljglass till Milkshake
4. Isbitar att kyla diverse drycker med
5. Lax

Fem saker i min garderob:
Just denna frågan är lite knepig att svarfa på för ajg förvarar nite mina kläder i garderoben utan de hänger fint på galgar på en stång som sitter på en av väggarna i mitt rum (bor som sagt ihop med några vänner då det knakar i min tunna studentplånbok), det jag dock har i min garderob kan verka lite skumt, men det är inte så mycket att göra åt det.
1. 1 kartong latexhandskar (medium)
2. En jättestor väska (120 liter)
3. Ett gäng uniformer (militära och röda korset)
4. Ett gitarrfodral (hårt)
5. en citra (sådant instrument som gamla människor spelar på kyrkliga träffar (jag vet, sjukt fördomsfull nu)

Fem saker i min bil:
Då min bil är en liten beachbuggy utan tak så är jag väldigt sparsam med saker i den, Det som nu finns i den är
1. Blyersättning
2. Varningstriangel
3. Skiftnyckel
4. Skräp som blåser runt

Fem saker i min handväska:
Handväska använder jag ju (av någon konstig anledning) inte men det närmsta jag kan komma är nog min datorväska. I den finns
1. Dator (liten iBook)
2. Huvudvärkstabletter
3. Lappar att lämna in till skånetrafiken om man blir mer än 20 minuter försenad
4. Postitlappar
5. Massor av gamla stenciler som jag aldrig kommer läsa men älskar att släpa runt på

Värt att fira?

2006-07-05T11:45:00.000+02:00

Damer och Herrar, låt mig få eran uppmärksamhet. Spring ut i kylen och hämta en tårta, cider, burk matjesill eller vad du föredrar att använda när det skall firas, för detta inlägg är inlägg nummer 100. Jepp, bloggen har blivit vuxen kan man säga.
Övrigt finns inte så mycket att säga, under fliken totalt onödigt vetande kan jag säga att det är en ny Östergötlandstripp inplanerad nu till helgen och tanken r att jag ska stanna över vecka 28. VI får se hur det blir med det sen.

Ett nytt liv, eller iaf ett andra liv.

2006-07-04T04:16:00.000+02:00

Lika bra att erkänna, jag är fast. För ett tag sedan laddade jag hem ett program (nästan som ett spel fast ändå inte) som heter second life (www.secondlife.com) som i korta drag går ut på ingenting. Allt man kan göra i den riktiga världen ska man också kunna göra här (man kan tillochmed bränna riktiga pengar på elektroniska saker).
I början svansade jag omkring utan att ha en aning om vad tusan jag skulle göra med detta andra liv. Sen som av en slum trillade jag in på en seglingstävling, skaffade mig en båt och testade att segla lite. Blev mäkta förvånad över hur bra fysiken i seglingen var. Det var som att för ett kort ögonblick vara tillbaka i till min lilla segelbåt SAM som jag hade när jag var liten, gupandes fram och åter över östergötlands skitigaste sjö (Finspångs kommun var sist i landet med att skafa reningsverk, i sjön där utloppet tidigare var seglade jag). Men det var inte seglingen som fick mig att stanna, den hade jag utan problem kunnat undvara, för så himla kul var det inte, nej det var livemusiken. Flera gånger per dag (elelr natt kanske man ska säga) så uppträder det liveartister hemifrån sin dator i denna alternativa värld. Det kanske låter skumt och det är det nog med. Alltså, de sätter sin lilla gubbe (elelr gumma) framför en mikrofon, drar fram en gittar och genast börjar karaktären att spela, ljudet kommer därifrån från spelarens dator, där han eller hon sitter med en riktig gitarr och sjunger för fulla halsar.
Det måhända låter skitskumt men det är ett underbart sett att få lyssna på nya och okända artister från framför allt USA och England.
Som en bonus på detta så visade det sig att andra människor tänkte samma tanke som jag och jag insg att jag inte alls var ensam om att lyssna på dessa "spelningar".
VId ett tillfälle så började jag och prata med en tjej i publiken och det visade sig att hon kom från USA, jobbade som collage lärare. ...Inne i Second Life. Det är tydligen så att 17 stycken riktiga universitet håller kurser inne i den elektroniska världen. Vad alla kurser handlar om vet jag inte men hennes kurser handlar om konstruktionen av virtuella världar. Jag kan inte låta bli att bli en smula imponerad över detta påhitt.
Ta gärna en titt på second life om du skulle känna för det, inte minst för den trevliga musikens skull.

Att jobba med proffs (eller utan)

2006-06-30T03:28:00.000+02:00

Dagens inlägg är en reflektion på hur mycket det gör att man har duktigt folk att sammverka med när man är ute och jobbar. Jag har aldrig riktigt tänkt på det förens jag idag råkade på den andra sortens medarbetare. Låt mig ta allting från början innan ni får för er att jag tänker klanka ner på hela arrangemanget (som inte kommer att beskrivas med namn). Det var så att jag idag blev sjukvårdsansvarig för en spelning på en stadsfestival där ett större svenskt rockband skulle spela (låter lite mesigt med rockband men det är nog den bästa beskrivningen). När vi kommer fram till scenen ser jag direkt att det inte är någon fin starlight-scen (www.starlight.se) utan någon som har hyrt byggställningar och smällt upp en ganska stor scen. Det var säkert så att de som byggde upp scenen hade full koll på att scenen inte skulle bli underdimensionerad och kollapsa, det de inte hade full koll på var hur personalen framför och bakom scenen jobbar (lägg märke till att jag inte alls nämner de som jobbar uppe på scenen då dessa tillhör ett ehmligt folkslag som ingen begriper sig på). Det lilla "dike" som fanns framför scenen (hur många gånger kan man använda ordet scen i ett inlägg innan det passerar gränsen för det larviga?) var helt enkelt inte utformat för konsert. Det var smalt och trångt, det fanns ingen genväg till backstageområdet med plats för sjukvårdshantering utan den sjukvårdshantering som skulle ske skulle ske i diket var det tänkt. De som har varit i diket och sett hur personer ser ut (även om de bara behöver en mugg vatten) när de medvetslösa dras över staketet vet att det inte är något lugnande att se 3 personer ta hand om en tillsynes död (eller väldigt avsvimmad) person. Ut ur diket fanns bara en smal väg där det stod fullt med folk. Det betyder för mig som sjukvårdare att om vi får en akut ambulanstransport från scenen så måste vi först bära personen ut bland publiken, runt en 20 meter lång lastbil innan vi kommer in i "publikskugga" eller vad man nu vill kalla de mer folktomma områdena. Att därifrån sedan ta sig in backstage där möte med ambulans kan ske är iof inte så svårt men ändå.
Som grädde på moset så hade de 2 (två) vanliga ordningsvakter som enda dikespersonal. De är säkert jätteduktiga ordningsvakter och de var trevliga som få andra jag mötte under dagen men för att vara ärlig så hade de inte rätt blick för att vara där de var. Deras fokus var under större spelningen på bandets sångerska istället för på publiken. Inte heller fans det något vatten att ge till publiken utan vi fick låna det från en supersöt snäll och söt tjej som jobbade på en krog brevid scenen.
Tack och lov så blev det en relativt lugn (men mycket bra) spelning och ingen skadades, men man märker ändå skillnad på att jobba med amatörer och proffs.
Imorgon så ska jag iväg på ett riddarspel och sjukvårda lite, sen på lördag är det tillbaks till festivalen...
Nu är det hör tid att sova lite.
/Konan

Den stora fjortisjakten

2006-06-23T10:15:00.000+02:00

Sedan ett par år tillbaka firar jag mina midsommaraftnar (böjer man midsommarafton så?) vid en mycket trevlig stuga i skärgården på den årliga "Midsummer camp´en", en mycket trevlig tillställning som alltiud brukar börja likadant. Samlas, åka till systemet och sedan käka lite innan vi beger oss iväg till stugan. I år blev det dock inte så. När vi igår kväll efter en halv dags bilfärd från Malmö kom hem till kära gamla östergötland så visade det sig att systemet var stängt på midsommarafton i år... Boner... Det blev till att leta alkohol på äkta fjortismanér. Kan säga att det känns ganska dumt att ringa runt och fråga efter smuggelsprit (jag dricker inte hembränt även om det skulle varit det lättaste att få tag i) när man passerat 25 med råge.
Den ursprungliga planen innebar att jag skulle gått omkring och sultat på några trevliga kalla pilsner men runt klockan 1 i nättras (natten till idag) så fick jag ge upp och inse att det nog fick bli en liter vodka för 200 spänn. Det var det bästa jag kunde frambringa kvällen innan. Får kanske vara nöjd med att jag fick tag i någonting vettigt över huvud taget.
Ha en underbar midsommarafton allihoppa!

Ett omänskligt oljud har drabbat min direkta omgivning

2006-06-20T23:33:00.000+02:00

Mina grannar har under kvällen hållt på att blåsa i ett starkhorn och bara allmänt föra ett otroligt jäkla oljud. Detta irriterade mig något tills ja gkom på att det ju faktiskt är fotbollsvm och det troligtvis är någon sverigematch som bevittnas. Rastlösheten som drabbade mig igår har under dagen bytts ut mot apati och jag har nog somnat 2 -3 gånger i soffan under dagen. Har inte fått någonting vettigt gjort.
Pratade lite med mina Norrköpingsvänner idag och nu är allt klart för midsommarfesten ute i skärgården på brukligt manér. Lite trist är det ju bara att bilen är inne på lagning, om den inte blir klar i tid blir det till att beställa tågbiljetter, en uppgift som kan vara nog så knepig runt midsommar.

Stilla

2006-06-19T22:06:00.000+02:00

Allting är stilla och tyst. Jag har gång på annan tagit upp guran, börjat spela bara för att märka att rösten fortfarande inte håller eftersom jag är skitförkyld. Öppnar webbläsaren och tänker att jag ska läsa en massa spännande nyheter och grejer men det blir bara att jag sitter o stirrar på aftonbladets förstasida utan att egentligen bry mig ett skvatt om vad det står där. Ser ut på parkeringen och ser ett nyförälskat par, kommer på mig själv med att bli lite avundsjuk och en snabb tanke far förbi innuti mitt huvud om en tjej på festivalen som ramlat ner i ett dike med brännässlor som jag tog hand om. Hon sitter där inne och är precis lika söt och trevlig som hon var på riktigt. Hela förra veckan var ett race i 120 knyck och nu står jag här på en tom och öde parkeringsplats utan saker att göra. Det riktigt kryper i hela kroppen.

En tärd kropps rehabilitering till ett normalt liv

2006-06-18T23:57:00.000+02:00

Nu har jag kommit hem från årets kämpigaste uppdrag, varenda muskel i kroppen skriker i förtvivlan efter att ha fått några timmars vila i bilen. Så länge man har hållt igång har musklerna bara lungt och stilla accepterat att det promt skall gå, dras och kånkas på allehanda tunga och otympliga saker och personer.
Fötterna är ju en historia för sig, om jag inte hade tagit den där turen ner till festivalområdet i mina vanliga skor utan hållt mig till kängorna hade nog de kvadratdecimeter-stora skavsåren på fötternas ovansida kunnats undvikas men så smart var ju inte undertecknad.
Har under årets festival hunnit med flera hundra omhändertaganden av varierande allvarlighet, allt från att tvätta en hel drös med fötter och förse desamma med skavsårsplåster till att verka stödjande och lugnande åt en kille som halkat på en liten bergsbit och slagit i ryggen så oturligt att han förlorat rörelse och känselfömågan i halva kroppen (kan som en lugnande kommerntar säga att efter försiktig transport med ambulans till sjukhus och lite vila så kom han tillbaks till festivalen med full rörlighet och ett underbart hummör).
Men vad är det då som gör att man trots verkande ben och fötter utan att ens tveka en nanosekund skulle gå in på rummet och kasta ner ett gäng rena kläder i väskan och ge sig iväg på ytterligare en veckas spring (det blir en hel del som sjukvårdare på en festival, säkert ett par mil om dagen) om någon bara hade lust att fråga?
Man minns inte alla personer man pratar med men det finns alltid några som biter sig fast i minnet, på årets tioitopp-lista hittar vi minnen som leendet när 10 stycken RödaKorsare kommer och sjunger “ja må hon leva” och bjuder på blåbärspaj till en tjej som spendarat halva sin 19:e födelsedag med att ligga med solsting och kräkas i vårat tält, eller när man inser att man själv får ut mer av ett samtal med den person man sitter och pratar med för att försöka dämpa en panikångest-attack. Att se en person under de förutsättningarna kunna vara så spontan, rolig och intressant är någonting som för mig är helt omöjligt att förstå. Det sista minnet som jag tänker dela med mig av nu blir nog när jag på min 21:a timma i tjänst i morse runt klockan 8 får besök av en tjej som jag tidigare tagit hand om för vätskebrist kommer in och vill ha sina fötter ompysslade inför hemresan och under behandlingen säger att alla tycker att vi är så snälla och att många tar bort sina plåster eller ber att få de omlagda på nytt bara för att få prata lite med oss. Då känns det som om man gör någon nytta.
En annan av festivalens magnetiska dragningskrafter kommer från känslan när man står bredvid scenen under en spelning och väntar på folk som svimmar och man ordagrant känner marken gunga på grund av att det på andra sidan ett staket står 20.000 personer och hoppar i takt. Det är helt sanslöst häftigt.
Nu är det dags att gå och sova, i morgon börjar på allvar planeringen inför malmöfestivalen.
Konan

HULTSFRED

2006-06-11T08:24:00.000+02:00

Så, nu är det bara en timma kvar tills avfärd. Väskan är packad, iBooken är fulladad, kräkpåsarna ligger i väskan, håret är trimmat, kängorna putsade, utrustningen dubbelkollad och tandborsten odentligt nedpackad i en liten plastpåse tillsammans med tandkrämen. Jepp, du läste rätt i en liten plastpåse. Just detta med tandborsten fick mig att känna mig såååå gammal och oseriös. Jag har alltid tidigare haft en liten behändig "vandrar-tandborste" som man kan vika ihop och behålla ren och fräsh vad man än kan tänkas göra med den. Tyvärr har den gjort sina mil och får betraktas som totalt slut och eftersom inga ersättare finns att köpa (eller som jag har hittat iaf) får jag ta med mig min vanliga... ...i en plastpåse... ...gulligt ihoprullad.
Känns inte som om det spelar så stor roll att man lagt ner sin själ i resten av utrustningen om man kommer med en liten genomskinlig frysplastpåse med tanborste o tandkräm. Det är nog iochförsig bara jag som tar notis om detta men av oförklarbar anledning retar det mig.
Ha det bra och om jag av en slump skulle hitta lite trådlöst intrenet är det in omöjligt att jag skulle kunna kasta in ett inlägg o berätta vad som händer på festivalen, men jag skulle inte hålla andan om jag var någon av er.
Konan - över och ut.

Terminsbyte

2006-06-08T23:51:00.001+02:00

Nu är skolan slut för den här terminen. Iaf sjuksköterskegrejerna för idag började ju lämpligt sommarkurserna på malmö högskola med. Nu ska vi iaf strunta i studierna en liten stund och fokusera på söndag som är dagen då jag har den otroliga glädjen att få åka til hultsfred.
Hela tanken med hultsfredsbesöket var att jag skulle jobba lite som förstahjälpare där. Det är så otroligt givande och roligt att vara där och kunna hjälpa folk som går på glas, dricker för mycket, blir klämda, svimmar av eller bara råkar bli sjuka. De människor man träffar är alla så glada och ger mig en energiboost som förhoppningsvis kommer hålla mig flytande tils det är dags att dra iväg till Turkiet.

Terminsbyte

2006-06-08T23:51:00.000+02:00

Värdet på 174,50:-

2006-05-30T22:02:00.000+02:00

Förut idag kollade jag mitt saldo på mobilen, en datoriserad kvinnoröst sade mig då att jag gladeligen kunde ringa upp 174 och 50 utan att för den skull behöva fälla många tunga tårar. Sagt och gjort, jag kom direkt att tänka på det gamla uttrycket "man ska äta medans maten är varm" och slängde mig direkt på telefonen när jag i kväll kom hem. Eller inte ordagrant slängde mig på telefonen utan mer att jag ringde (som alla ändå förstod att jag menade då). Mottagaren för det aktuella samtalet var S som just nu är nere i Turkiet och jobbar och sliter. Vi hade ett mycket trevligt samtal och även om telia helt plötsligt brös samtalet med en käck varning om att nu var det minsan bara 25 kr kvar att ringa för så hade jag när jag började förklara läget och säga hejdå inte det minsta ångest för att pengarna runnit mig ur handen. När sedan telia abrupt tog bort den underbara rösten och ersatte den med ett mindre käckt feltonsläte så la jag nöjd på luren och ansåg att det var väl spenderade 174 kronor och 50 öre.
Efter samtalet låg jag kvar på min säng ens tund och funderade lite på värdet av 174 kr och kom fram till att pengarna mycket väl skulle kunna använts till (iaf enligt min mor) vettigare saker men att det troligtvis inte skulle gett mig tillbaka lika mycket. Vi han inte riktigt bestämma klart saker o ting men hon tjatade på nytt om att jag var tvungen att komma ner o hälsa på. Kan nu bara skattepengarna rulla in lite gulligt så är jag borta snabbare än stålmannen och fantomen avslutar en runda tvåmansvist.

Malmö är fantastiskt

2006-05-26T10:52:00.000+02:00

Var ute och fotade lite i västra hamenn igår. Helt nöjd med resultatet.

Helgens stora lärdom

2006-05-21T13:34:00.000+02:00

Nu är det söndag eftermiddag och jag är precis hemkommen från 2 dagars strid i bebyggelse, genomsökning av hus samt kolonnkörning och annat skoj, den stora frågan är då, vad har jag lärt mig?
Tragist nog är det enda som jag har lärt mig är att jag inte har den stora tollerans mot människor man kan önska sig att en sjuksköterska/sjukvårdare ska ha. En av mina "medarbetare" har under helgen gett hemvärnat det dåliga rykte det förtjänar och som om inte det skulle vara nog lyckats att sänka de övriga hemvärnssoldaternas syn på oss sjukvårdare till inte förr anade lågvattenmärken. Denna äldre dam har under två dagar kommit med fördummande kommentarer, felställda frågor, felaktiga omhändertaganden, reglementsvidrigt utseende, återupprepade gånger brutit mot ljud och ljusdisciplin, glömt bort viktig information och vidarebefodrat felaktig info samt det värsta, gått mig totalt på nerverna med pappegojliknande tjat om samma sak, om och om igen.
Vad jag borde gjort är naturligtvis att jag skulle försökt att prata henne till rätta flera gånger, förklarat för henne varför man inte ska tända en lampa för att se vart man har lagt sin mobiltelefon när det råder ljusdisciplin och bara försökt hjälpa henne till rätta. Men nej då, Konan som är så duktig blev bara mer och mer irriterad på människan och mot slutet av dagens övningar så såg jag bara till att befinna mig så långt ifrån henne som möjligt för att inte förknippas med hennes dummheter.
Jag har alltså inte bara haft väldigt roligt i helgen utan också lärt mig någonting om mig själv. Så, summa sumarum kanske inte helgen har varit helt bortkastad.

sommartider

2006-05-20T01:32:00.000+02:00

Det är sant som det är sagt, våren och sommaren är alldeles för underbara tider för att sitta hemma och tjura. Idag var vädergudarna på sitt sämsta hummär med tillfälliga rengmoln och runt ca 12 grader varmt i Malmö. RIX FM festivalen har gått av stapeln idag och jag var givetvis där och jobbade som sjukvårdare och med tanke på medelåldern på besökarna får jag väl säga att det var skönt att ingen skadade sig. Just artistskaran på RIX FM var väl inte vad jag gillar direkt, eller om man ska vara ärlig så är det väääääldigt långt ifrån vad jag gillar men vi hade rätt kul iaf. Nu sitter jag här och har gjort iordning utrustning för en tvådagarsövning som startar klockan 07 i morgon bitti. Det är ju typiskt att man aldrig lär sig gå och sova i tid.
/Henrik

Grattis norge

2006-05-17T22:53:00.000+02:00

Vildhallon var inne och kommenterade att våren var ett ytterst olämpligt tillfälla att välja att gå i ide. Detta kan ses som ett oskyldigt inlägg men det startade en hel del tankar hos mig och jag har fram och tillbaks resonerat med mig själv och kommit fram till att hon har fel. Våren är ett synnerligen lämpligt tillfälle att vända världen ryggen. Denna våren går det dock lättare än vanligt. Skolan fullständigt suger musten ur mig och den person som min kropp tyckte det var lämpligt att gå och bli kär i bestämde sig för att flytta långtutavbaratusan iväg och sluta höra av sig. Är inte det en diss så vet jag inte vad som skulle kunna räknas som en sådan. Utöver detta så är våren den tidpunkt på året då alla äckligt lyckliga och nykära par går omkring och bara finns och är lyckliga.

Jag skulle också vilja vara lycklig men inser att man minimerar chansen att lyckas fixa någonting om man bara pluggar, jobbar och sitter hemma hela tiden. Sannolikheten att det en vacker dag skulle ringa på dörren och det utanför skulle stå en vacker varelse som förklarar att just hon är utsänd för att göra mig lycklig och att det är hennes största dröm att få komma in på en kopp fika är lite mindre än att Saddam Hussein skulle rymma från sin lilla cell, ta sig hem till sitt gamla land, återskapa en stor arme, bygga lite kemiska stridsvapen, sikta in dessa på lämplig stad i amerikat och av misstag råka få den att landa i Malmö i stället. Med andra ord är det inget som jag väntar på ska hända.
Så, vad väntar jag på?
Jag har faktiskt inget bra svar på den fråga, livet tuffar sakta förbi på sparlåga allt medans fler av mina gamla klasskompisar passerar 27 sträcket vilket får mig att inse att jag inte har så långt kvar.
Om det nu är så att killar har biologiska klockor börjar min ticka för ett lugnare familjeliv. Vem vet, kanske jag springer in i den stora kärleken på någon av sommarens festivaler, fast ska man se det realistiskt så lär det väl bli som förra året då man mestadels fungerade som måltavla för oprovocerade kräksalvor. Livet som sjukvårdare är underbart =)

Urvriden

2006-05-05T20:20:00.000+02:00

Det har varit en totalt underbar dag, vädret har visat sig från sin absolut bästa sida och det gick hyggligt på tentan. Ändå känner jag mig totalt utpumpad. Sitter med en hemtenta i mikrobiologi som måste bli klar ikväll för i morgon bitti ska jag gå upp ruggigt tidigt och fara iväg på kurs. Just nu känns det bara som om jag skulle vilja gå i ide ett par månader, men det är klart, i så fall är det ju höst när jag vaknar och det är ju ingen hit.

Dagens två lärdommar

2006-05-01T01:23:00.000+02:00

Första lärdommen:
Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg är en årlig högtid som firas 30 april eller 1 maj i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien och Tyskland. Traditionen grundar sig på den Heliga Valborgs kult mot häxtro och onda andar, som uppstod speciellt efter hennes död 779. I Finland och Sverige firas helgen genom att bränna bål och förr även smälla smällare.
Kort sagt, man firar valborg för att högtidlighålla häxbränningsprocessen, sjukt att vi kan hålla på med det på 2000-talet

Lärdom två:
Man behöver inte vara ensam för att känna sig ensam. Innan S packade och drog till turkiet så trodde jag att hon var den enda tjejen med mörkt, krulligt och långt hår i hela Malmö, nu vet jag att det var fel. Ca 80% (en grov uppskattning från min sida, troligtvis lite överdriven med) av kvinnorna i malmö har precis samma frisyr som hon, resterande 20% har någon annan stark likhet...

Avbockning...

2006-04-29T12:36:00.000+02:00

Tentaångest - check
Lägenheten oframkommlig - check
Köket oanvändbart - check
Huvuddatorn förstörd och massor av data förlorat - check
Maximal tidsbrist - check
en liten tomte som försöker hamra sig ut ut mitt huvud - check

Vad an detta? Tentaångesten tror jag inte att jag behöver förklara mer utan bara sammanfatta till att det är ynka 6 dagar kvar varav jag kommer att vara upptagen 2, plus att jag inte skall plugga sista kvällen vilket ger tre pluggdagar kvar.
Som en bonus så började min dator att krångla något fruktansvärt och jag var tvungen att göra en ominstallation, precis när ominstallationen var klart klargjorde datorn för mig att han gärna ville "kika lite" på en av diskarna sen började han för allt han var värd att (ursäktra uttrycket) fucka upp den helt. Blev av med ca 500 foton, en hel massa musik och nästan alla av mina låtar som jag håller på med i datorn.... Jäklar vad förbannad jag blir på mig själv att jag inte är bättre på att ta backup.... Lyckades efter ett par timmars slit att fixa fram mina föreläsningsanteckningar iaf...
Sen skall vårat lilla kollektiv utvidgas från 2 till tre personer igen. Det är B som är tillbaka från Liberia och gärna vill ha sitt rum tillbaka och det tyckte vi var rimligt, lösningen blev att vi får flytta ut två av datorstationerna till köket, Vi har fått ut datorerna till köket och börjat att styra upp övrig möblering, situation: hela lägenheten är oframkommlig, det står möbler och kartonger precis över allt. Enda vettiga platsen är köket så det är där jag spenderar mitt liv idag.
Nu är det dags att försöka hugga tag i matspjälkningssytemet i ett sista desperat försök att få in någonting i den här trånga skallen.
En positiv grej som är värd att nämnas är att buskarna nu här nere i malmö ör gröna och fina och vaktmästarna har börjat klippa gräsmattorna. Hej hopp.

Den gråa vintern lider mot sitt slut

2006-04-19T08:57:00.000+02:00

Malmö byter färg. Gräsmattorna börjar få den där trevliga nyansen av grönt istället för den gråbruna, fåglar börjar sjunga i träden och man ser människor i mera avslöjande kläder. Ett säkert vårtecken om något. Igår såg jag den första tappade glassen och då vet man alldeles säkert att vintern är slut. Men trots dessa påtryckningar från moder jord har jag beslutat att inte lägga ner min gråa vinter. Det finns fortfarande ett par stackare som tröskar sig genom dessa sidor fast det var länge sen det stod någonting som skulle kunna klassas som det minsta roligt eller intressant. *Vinkar glatt till er*
Kom ihåg att bara för att solen skiner och vädret är skönt betyder det inte att det inte kommer att börja regna och blåsa igen.

Gulligt

2006-04-17T20:45:00.000+02:00

Fick världens gulligaste SMS från S förut, sånt värmer även en underbar vårdag. Det finns föresten en resa ner till Turkiet inplanerad nu i sommar med avsikt att hälsa på henne lite. Ska bli såååå kul.

Påsk

2006-04-14T06:27:00.000+02:00

Glad påsk på er alle sammans. En annan är ju uppe lite skapligt idag för att sätta sig på tåget och hedra mor och far med ett besök.
PÅ tal om det, lite skapligt... Det är ett uttryck som de vuxna använde sig av när man var liten och skule gå upp okristligt tidig. Ett exempel:
När jag var liten skulle vi åka på semester till Gotland och pappa häver då ur sig:
Vi kanske skulle försöka komma iväg lite skapligt i morgon.
Tolkning på detta, nu ska vi gå upp fruktansvärt tidigt så att alla i bilen är tjuriga och gnälliga att vi får den perdekta kick-off´en på semestern..
Nej, nu måste jag rusa för att inte missa tåget.
Puss o kram på er...

Sökes: förmåga att vrida tillbaka tiden

2006-04-02T06:24:00.000+02:00

Om jag hade kraften att vrida tillbaka och stanna tiden i ett valfritt ögonblick så skulle det just nu bli 05:58 i morse. Detta råkar (nästan som av en slump, men bara nästan) var tidpunkten för den där sista långa hej-då kramen från S. Den som är så lång att den aldrig tycks ta slut (långt över gränsen för när det bör klassas som fånigt) men samtidigt är över fortare än en tusendels sekund. Tomheten och kylan som direkt så burdust och obarmhärtigt slår emot den tomma famnen där hon nyss fanns och den underbara doften av just hennes hår som en liten, liten stund försöker bita sig kvar. När bildörren slår igen och vi onödigt fort lämnar platsen där hon vänder oss ryggen och går in i en sliten trappuppgång inser jag hur ont det gör att veta att jag inte kommer se henne på 8 månader. Det har inte ens gått en halvtimma och jag saknar henne redan.

Halvtidsvila

2006-03-26T22:40:00.000+02:00

Jag vet inte vad som är bäst, att kasta in flaggan och ge upp eller långsamt tyna bort tills ingen mins vem man är eller vad man gjort. Faktum är att jag iaf kommer att dra ner på antelet inlägg här (som redan gjorts) av två anledningar.
1: Skolan suger musten ur mig, plus att inget intressant händer när man bara läser böcker.
2: Dagarna tills S gör som alla andra tjejer jag faller för och tar sitt pick och pack och flyttar iväg långtsombaratusan minskar kraftigt och det är nu mindre än en vecka kvar tills jag återigen står helt på solokvist.
Jag kommer att droppa in inlägg när någonting intressant händer eller när jag gör någon rolig iaktagelse. Tills dess...
Konan - Över och ut

När verkligheten kommer ikapp

2006-03-18T22:32:00.000+01:00

Hade tänkt att skriva ytterligare ett utalande om hur S förvrider min hjärna till oigenkännlighet men inser direkt att varken jag eller du skulle uppskatta det. Men det är som sagt mycket i skolan nu och idag bestämde jag mig vid lunch för att nu får det vara bra med skolarbete för idag och bestämde mig för att inte skriva en enda rad om det endokrina systemet utan att bara ta lördagen så soft som möjligt. Jag insåg då snabbt att när man inte har någonting att göra (jobba eller plugga) så hinner man tänka väldigt mycket. Väldigt mycke. Och alla tankar är inte av godo. Jag har de senaste veckorna hållt en 120 pinn genom tätbebyggt område och så här i efterhand kan man ifråga sundheten i detta. Men samtidigt kan man ifrågasätta om det är värt att sakta in och börja fundera. Jag menar, det är så mycket enklare att hålla full fart och fokusera på en grej, så slipper man tänka på allt jobbigt. Samtidigt som det kan vara jobbigt att plugga kan det vara skönt att slippa tänka på den något knapra ekonomiska situationen och det något krala kärlekslivet.
Funderar på om jag skall dra iväg ett sms innan jag går och lägger mig. hmm, nog lika bra o skita i det.
Väntar nu bara på att kärleksparet som ockuperar badrummet skall bli klara så att man kan få komma in och borsta tänderna men det kan nog ta sin lilla tid. Kanske ska ta o se en film innan sovdags.

TPA – Koden som leder till tvåsamhet

2006-03-12T14:36:00.000+01:00

Skolan dödar den mesta av min tid just nu (förklaringen till de sporadiska inläggen) och så kommer det nog tyvärr att vara i närmare 13 veckor framöver då anatomi/fysiologi kursen pågår. För att inte totalt gå under av pluggande så passade jag på att gå på ett partaj i lördags. Det var några barndomsvänner som var nere och hälsade på och vi var på någon skum fest.
En av vännerna sög i sig friskt och var kanske inte i sitt esse (eller så var det precis det han var) när han beslutade sig för att lära mig hemligheten till varför jag inte har någon flickvän för han misstänkte att jag ville veta. Efter att ha sett hans otvivelaktiga svårkontrollerade kropp ägna ca en kvart åt att försöka föra över bål från en enorm kastrull till en liten plastmugg kom jag fram till att det nog kunde bli ganska komiskt att lyssna på detta och lät honom hållas.
Han häver då ur sig att det bara gäller att kunna läsa situationer och att alstra och läsa av någonting som han valde att kalla TPA. Vad är då en TPA tänker du, och det gjorde jag med på festen. En TPA (eller kanske ett TPA) är Tecken På Attraktion. Det är små saker som man gör för att få det aktuella målet för attraktionen att förstå att man vill dela täcke och äta frukost tillsammans morgonen efter.
Mitt under pågående förklaring så kommer en tjej som tidigare under kvällen ganska tydligt klargjort att hon var intresserad av honom fram och tvingar sig ner i den redan överfulla soffan och lägger handen på hans lår. Han vänder sig då om (som bara en överförfriskad retorikstudent kan göra) och säger med trötta ögon att vad vi nu bevittnar är ett TPA i levande livet.
När jag senare kom hem så började jag fundera lite på vad han sagt och kom fram till att det kanske ligger något i det han säger. Jag har alltid hävdat att jag tyvärr är helt oförmögen att kunna tala och tyda kroppsspråk (såvida inte det gäller den fysiska hälsan), eller helt oförmögen, jag behöver väldigt tydliga tecken iaf. Det kanske är så ändå, ta bara det här med S föresten. Så här i efterhand när jag analyserat vad som hände i början av våran vänskap kan jag kanske säga att hon gav mig en hel del TPA´er men att när jag väl var mogen att acceptera detta så var hon inte längre intresserad, jag kanske har hamnat i ”the friend zone”. Om så skulle vara fallet, hur kommer jag ur? Vill jag komma ur? Damn…

Ehhh okej, är helgen redan slut?

2006-03-05T20:11:00.000+01:00

Jahopp, då var tydligen helgen slut. Vad har den gått till då?
Hmmm, låt mig fundera lite.
Jag har… ehhh … jag har läst om skelettet och musklerna, och… …något mer borde jag gjort tycker jag. …eller, det har jag kanske inte.
Nu på lördag är det iaf övning med hemvärnet och jag ska återigen få ge mig ut och köra lite ambulans… Det blir ett roligt avbrott från studierna =)

Varför

2006-03-02T00:44:00.000+01:00

Varför, varför, varför låter jag klockan bli kvart i ett när jag skall upp klockan sex? Visst, höll på med skolarbete men det gör ju inte att jag blir mindre trött i morgon under sista genomgången av cellen innan tentan.
Dåliga, dåliga Konan. Skärpning.

Vårpakten som kommer att ta död på mig

2006-03-01T09:17:00.000+01:00

Jag och en klasskompis har skapat en vårpakt. VI har bestämt oss för att när det blir mars är det vår, således skall vårjackan användas första dagen i mars som innebär skolgång. Det är i morgon då.
Om du skulle råka ha glädjen att befinna dig i Malmö i morgon bitti (tidigtsombaratusan) och se en kille i en svart tunn vårjacka stå och frysa sönder organellerna så snälla, tyck då inte att han är dum i huvudet utan förstå att han under ett tillfälle då nykterheten var lika bortblåst som intelligensen beslutade tillsammans med en lika överförfriskad vän att när mars väl kommer, då är det vår.
Som en bonus kan jag meddela att det snöat ännu mera i Malmö i nättras. Typiskt.

Lortgris

2006-02-26T01:12:00.000+01:00

Varför inser man alltid att man behöver tvätta för sent? Av någon konstig anledning så är tvättstugan i vårat hus avstängd på söndagar som en bonus med. Jag kan inte förstå varför för den är så långt ifrån någon lägenhet att den knappast kan störa heller. Jag får väl försöka dra igång det ångdrivna gamla herket som står i badrummet, troligtvis kommer allting jag stoppar i att komma ut som mycket små trasor istället för kläder.

Första steget klart, bara 115 veckor kvar

2006-02-23T22:09:00.000+01:00

Fick idag godkänt på de första poängen, efteråt fick de varmaste lyckönskningarna från henne om att de kommande 115 veckorna ska gå bra. Jag vill inte verka gnällig men 115 veckor. Det är fruktansvärt lång tid. Krig har brutit ut, utkämpats och fred återskapats på betydligt kortare tid.

Vardagslyx

2006-02-21T23:34:00.000+01:00

Jag var och klippte mig idag för första gången på alldeles för länge (blunda (eller föresten, vänta tills du läst klart meningen) och föreställ dig en hippiefrilla ala Woodstock (nu tar jag då ifrån tårna men det var lite långt för att vara mitt hår iaf) svajandes uppe på skalpen).
Sagt och gjort, off to Tony we go…
Jag är medveten om at 300 spänn för en klippning inte är den billigaste man kan få i Malmö men va fan, Tony är Tony och ska man ha bra skit (bra skit = ett positivt omdöme som min mor kan inte acceptera just för att skit inte kan vara positivt i hennes värld men det kan det i min) får man pynta därefter.
Min mor har varit frisör under hela min uppväxt och jag har alltid fått agera ”försökskanin” åt hennes praktikanter, ett farligt jobb som medförde vissa risker. Jag är t.ex. stolt nordisk innehavare av rekordet ”flest klippning i höger örsnibb”, något som mer än en gång har belönats med en liten påse godis från Vindruvans kiosk som låg vägg i vägg med mammas salong. När en överstimulerad nervös praktikant gjort ytterligare ett jack i snibben var det nämligen praksis att ge ungen en godsak eftersom han trots rinnande blod längs halsen satt still och väntade på att pinan skulle ta slut och han begåvats med det senaste modet från någon av Norrköpings gymnasieskolor. Som den stabila unge jag trots allt var så har örat läkt ihop och idag syns inga spår efter min vilda barndom.
Åter till min poäng (det finns faktiskt en även om jag svamlat ut långt ifrån ämnet nu), det är iaf först på senare år som jag börjat uppskatta att få ta ett ordentligt bräck ifrån livet och bara sitta stilla under den tiden som klippningen tar och bli ompysslad. De 300 kr som debiteras mitt konto efteråt svider inte det minsta, det är värt vartenda öre.

Tony for president

Utvärdering av förlusten

2006-02-19T14:06:00.000+01:00

Blir mer och mer irriterad över att jag lät mobiltelefonen vandra iväg i nättras. Det är inte direkt värdet på mobilen som jag grämer mig över utan vad som fanns i den.
I mobilen fanns:
En massa telefonnummer
SMS med viktiga ISBN nummer till böcker jag skall köpa till skolan
Foton
Min kalenderplanering för de kommande tre veckorna
En logg över samtliga timmar jag jobbat inom Röda Korset
Ett utkast (eller tidig version) av 20 – 30 av mina låtar (jag använder (använde kanske är ett mera målande ord)) telefonen som diktafon när jag gör musik.

Fan vad jobbigt….

Ännu fler nya vänner

2006-02-19T04:14:00.000+01:00

En kompis var hemma på filmkväll hos mig ikväll och när klockan närmade sig tre och det var dags att avrunda kvällen ville han ha sällskap till bussen. Självklart ställde jag upp på detta. När vi stod där och väntade på bussen kommer tre killar i åldrarna 14, 18 och 20 (om jag gör en grov uppskattning vill säga). Dessa killar kommer fram till oss och börjar snacka en massa skit om hur bra kvällen varit med mera. De håller en rätt så aggressiv ton mot den lilla killen i sällskapet och jag uppfattar dem som lite instabila. Inser ganska snabbt att de två äldre killarna har puppillrar stora som hus som en bonus.
Min kompis frågar hela tiden mig vad klockan är och jag svarar avvisande med att jag inte har någon men att klockan borde vara 10-kvart över baserat på tiden då vi lämnade lägenheten. Han tjatar och står på sig och häver (inte det minsta diskret) ur sig, men du har ju mobilen kolla på den.
Hmm, inte så kul tyckte jag och försökte diskret kolla på klockan, detta bevittnades av 6 intresserade ögon. Efter en liten stund fortsätter den äldsta av killarna att prata med mig och frågar om han får låna min mobil för att ringa till sin flickvän. Jag svarar då att jag tyvärr inte har några pengar på mobilen och tyvärr inte kan bistå honom med detta. Han surar då till och frågar vad klockan är. Ytterst tveksamt tar jag fram mobilen och kollar igen (fullt medvete om att han kommer att plocka den). Blixtsnabbt (över min egen förväntan faktiskt) så har jag skissat upp en plan i mitt inre. Det skall gå till så här:
Den äldsta killen står rätt nära mig och är den som kommer att ta mobilen, således är det också han som kommer att ta första smällen, den lite yngre killen står placerad ca 2,5 meter snett ut mot vägen från mig sett. Om jag bara ser till att i första attacken placera mig så att jag hamnar i skydd bakom den stora killen så utgör han inget direkt hot. Den minsta killen står precis utanför busskuren, lämpligt nog i den riktning som jag skulle vilja ta in bakom den stora killen. Åter till planen, Precis när den stora killen snappar min telefon så skall jag göra två snabba slag mot strupen (det är inte alls snällt och jag är medveten om detta, men jag är även skitförbannad just nu) följt av ett snabbt hårt knä mot pungen som direkt följs upp av ett knä mot ansiktet samtidigt som jag tar tag i hans nacka för att lättare kunna vrida honom som en sköld mot de andra. Vad som kommer att ske därefter är helt oklart.
Medans handen rör sig mot fickan utvärderar jag risker och förmodat motstånd och kommer fram till att det inte är värt att tampas med 2 påtända killar som precis fått sin polare knockad för priset av en relativt sunkig mobiltelefon.
Han snor telefonen och jag gör vad jag anser är ett ”lagom” muntligt motstånd utan att riskera att munhugg blir till handgemäng.
Två trevliga poliser har precis varit här, tagit min anmälan och beklagat att den kommer att läggas ned i samma sekund som den blir inskriven i deras dataregister.
Tyvärr matchade min beskrivning in på ca 78% av de manliga ungdomarna i Malmö så det är väl inte så mycket att göra.
Tack o go natt, i morgon kommer en ny dag.

Djurliknande fysik

2006-02-18T19:22:00.000+01:00

Det där med Krav Maga ger ingen allsidig träning sa han, häng med till gymmet och blir lite mera rörlig sa han.
Jag gjorde som han sa och rör mig nu idag endast då det verkligen behövs, med ett rörelsemönster som bäst skulle kunna liknas med en vandrande pinnes. Jag har träningsverk i precis hela kroppen.
Precis hela…

Den gångna dagen

2006-02-15T00:00:00.000+01:00

Vill innan jag börjar varna läsare som inte tycker om gnäll och självömkan att sluta läsa omgående. Jag klargjorde redan i nättras att jag skulle hata denna dagen och den har inte gjort mig besviken på den fronten (kanske för att jag vaknade med den inställningen men ändå).

Vaknade 06 efter de 3 timmarna sömn och hatade världen så där lagom mycket som man bara kan göra när man verkligen, verkligen inte vill gå upp. Lyckas iaf ta mig ner till stationen och ombord på tåget. Somnar såklart omgående. I Lund kommer det ombord en herre som vill sitta vid vårat bord, enda problemet var att han tyckte jag sträckte ut benen lite för mycket. Vad gör han då? Väcker han mig och ber mig dra in benen? Neeeej, han trampar på mitt smalben. När jag vaknar med ett Ajvafanstyrdumed? så blir han jättearg och börjar gorma om att man inte kan ta hur mycket plats som helst på kollektivtrafiken. Jag ber då såklart om ursäkt för att jag inte har full kroppskontroll medans jag sover och önskar honom en glad Alla Hjärtans Dag och somnar om, denna gång med benen hopvikta under stolen.
Vaknade iaf upp i Höör av att jag fick simultankramp i båda benen som tydligen blivit helt utan blod under mina akrobatiska sovövningar. Gubbaset bara kollade på mig och garvade för sig själv. Med en sådan start på dagen kan det ju inte gå fel.
Kom iväg från skolan relativt tidigt och har försökt att hålla mig undangömd från omvärlden under eftermiddagen/kvällen i den nedsläckta lägenheten med en gitarr som enda sällskap. Jag är övertygad om att det var den lösningen som räddade livhanken på mig.

Happy happy Valentine

2006-02-14T02:00:00.000+01:00

Så har det blivit den 14:e februari igen. Alla hjärtans dag.
Dagen då du ska ge din kära en extra liten tanke, en blomma, en ask choklad, underkläder eller ett guldhalsband.
Men glöm inte bort oss singlar för den skull.
Jag talar ju givetvis bara för mig själv men i mina ögon är detta en av årets värsta dagar. Att ständigt bli påmind om samhällets norm om tvåsamhet och en pik om att jag misslyckats på det planet. Hela tiden se budskapet om hur underbart just jag skulle kunna ha det om jag bara hade någon.
Att möta kärlekskranka par som drunknar i varandras ögon och krampaktigt håller varandra i handen.
Istället för att fundera ut vilken romantisk middag jag skulle kunna ha bjudit min flickvän på om jag bara haft en skall jag iväg och skriva om begreppet hälsa hela dagen. När jag efter den måttligt uppiggande uppgiften äntligen får ge mig hem så kommer jag mötas av en tystnad så massiv att den satt sig i tapeten. Om jag mot förmodan sätter på tv-n så lär jag tveklöst direkt hamna på någon valentine-special, om jag surfar lär jag definitivt se reklam från interflora om att jag fortfarande kan hinna skicka blommor till min prinsessa om jag bara skyndar mig.

Det är ett helvete att vara singel på våren, och alla hjärtans dag är som våren komprimerad till en enda dag.

Med nya ögon

2006-02-12T02:14:00.000+01:00

Kan bara efter en underbar fest konstatera att alla mina förutfattade meningar om bögar totalt grusats. Jag har haft en underbar kväll och alla (undantagslöst) var schyssta reko killar.
Trött och lagom packad tror jag dock att jag gör bäst i att inte slita mer på tangentbordet ikväll utan bara acceptera min plats i livet och gå och lägga mig. I morgon vankas det biljard mot några klasskompisar.

Förutfattade meningar

2006-02-11T16:06:00.000+01:00

Ska alldeles strax iväg på en inflyttningsfest hos en kompis. Då kan man ju direkt undra vad som är så speciellt med detta. Jo, det är så att han är homosexuell och de flesta som kommer också att vara det (vi kommer allt som allt att bli 4 st heterosexuella personer). Förhoppningsvis kommer jag kunna blåsa hål på en del av de förutfattade meningar som jag har (ingen är ju perfekt).
Hur som skall det bli en kul kväll.

Ge mig...

2006-02-06T00:41:00.000+01:00

CSN - GE MIG MINA PENGAR

...snälla

State of mind

2006-02-05T09:33:00.000+01:00

Jag ser det knappast som ett sjukdomsstadie längre utan mera som en del av vardagen.
Om jag ska göra en grov överslagsräkning så har jag nog varit ordentligt förkyld ca 50% av 2006. Tusan vad tråkigt.

Utmanad

2006-02-01T22:36:00.000+01:00

Jag har blivit utmanad av Vild-Hallon på att svara på dessa 5 frågor och skicka vidare dessa till 5 andra bloggare.
Tyvärr så har alla bloggare som jag har någon form av kontakt med redan svarat på dessa frågor därför får jag se utmaningen som ett misslyckande, jag kommer hur som att lista min lista (note to self, använd inte lista och lista så nära varandra).

1 Smörpaketsfetischist - Man får INTE gräva i mitt smörpaket. Smörets yta måste vara tilltalande och jag kan mycket väl ta två extra mackor bara för att ”fixa till” smörpaketet innan jag ställer tillbaks det i kylen.

2 kollektivtrafiksnoja – Jag är fruktansvärt paranoid när jag skall åka med en ny busslinje och måste kolla upp ca 512 gånger att buss nummer X verkligen går dit det är tanken att den ska. Sitter också på helspänn under de första 5 resorna med nya bussar för att försäkra mig om att bussen helt plötsligt byter väg. En gång på Gotland bytte bussen väg, paniken var ett faktum och jag spontantryckte på knappen och gick de sista 3 km hem. Min flickvän upplyste mig senare om att 3 bussen alltid kör förbi kyrkan innan den åker förbi ”våran” väg.

3 Em – Alltid när jag ställer ifrån mig en gitarr måste jag köra ackordet Em, detta brukar bli lite skumt på spelningar och resulterar oftast i att jag inte hänger av mig gitarren förens jag har dragit ur sladden till den.

4 Högsystemet – Jag saknar genen som styr förmågan att hålla ordning på papper. Alla mina papper sorteras in efter högsystemet och vanligtvis så är det bara en hög som gäller, mycket opraktiskt i längden kan jag lova.

5 Tungleken – När jag tittar på tv är jag tvångsmässigt tvungen att ”bygga” ihop tv-möbeln och kringstående hyllor med tungan. Utan att gå in för djupt på denna tvångstanke (det är en tvångstanke men jag lider inte av den alls) kan jag säga att man för att bygga bottenplattan på tv-bänken drar tungan utmed den undre tandraden och för att bygga den högra ”väggen” så dras tungan nerifrån och upp på höger sida. Ni kanske förstår idén och om ni inte gör det så är det inte hela världen, det tog mig år att arbeta fram hela det komplicerade regelsystemet.

Regler: gör en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter som du har och utmana sedan fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. Du ska också bifoga de här korta reglerna i ditt meddelande. Gå in på deras bloggar och tala om att de är utmanade.

Någon har kläckt en idé, en dålig sådan

2006-01-31T21:00:00.000+01:00

Såg en grej som fick fart på de små grå igår. Det var på ett café i Kristianstad som personalen suttit och funderat på vad som skulle kunna öka klirret i kassan. Jag föreställer mig att tankegångarna vandrat i ungefär de här banorna:
Anställd 1 - Vi skulle kunna behöva lite flera kunder.
Anställd 2 - Jo, men hur ska det gå till.
Anställd 1 – Vad sägs om buffé?
Anställd 2 – Men, vi säljer ju bara fika här.
Anställd 1 – hmmmm
*tystnad*
Anställd 1 – Men vi skulle kunna ha en kakbuffé kanske….
Anställd 2 - *tveksam* jaha, nja tror du det?
Anställd 1 – Eller *entusiastisk* ännu bättre, vi ska ha tårtbuffé!
Anställd 2 - *frågande* tårtbuffé?
Anställd 1 – Ja, tårtbuffé
Anställd 2 – Tårtbuffé alltså…
Anställd 1 – Ät så mycket tårta du vill för 45 kronor, måste ju bli en hit alltså.

Kan det verkligen finnas någon som frivilligt betalar 45 kr för att få äta så mycket tårta man vill?
Så mycket tårta man vill brukar ju bli ungefär 1,5 bitar, sen står man där med sötslisket i halsen och en högst påtaglig vilja att vomera.

Avstånd

2006-01-28T16:53:00.000+01:00

Pratade med S förut idag och hörde att hon fått det nya jobbet som hon sökte. Det var ju jättekul, enda nackdelen är att det ligger i Turkiet. Jag som klagade över att Fröken C var bosatt uppe i norr får nu en vän bosatt nere i söder med.
Samtidigt som jag faktiskt blir glad för hennes skull så kan jag inte låta bli att tycka att det är lite trist..

Musikanalys

2006-01-26T11:22:00.000+01:00

Öppna itunes eller liknande program. Gå till låtbiblioteket och svara, hur pinsamt det än må vara.
Rippad rakt av från Mitt liv och jag

Hur många låtar?: 964 (omorganisation pågår, därav bristfälligt arkiv)

Sortera låt efter titel:
Första låten: 1000 miles stare – Caesars Palace
Sista låten: Över gränsen – Lars Winnerbäck

Sortera efter tid:
Kortaste låt: No one is watching – Devotchka 0:25
Längsta låten: The End (Live) – The Doors 17:46

Sortera efter album:
Första album: …och mina damer och herrar – Lars Winnerbäck
Sista album: When I said I wanted to be your dog – Jens Lekman

Sortera efter artist:
Första låten: Dreams – 2 Brothers on the 4th floor *detta är lite pinsamt*
Sista låten: La Fiesta - XPY

De fem mest spelade låtarna:
No sleep – Cardigans
R.A.F Heroes of the sky – Andreas Waldetoft
Valentine – Bad Cash Quartet
One – Johnny Cash
Whiskey Lullaby – Brad Paisley

Första låten som kommer upp på Shuffle:
I´ll follow you tonight – Anna Ternheim

Sök ...
"sex": hur många låtar kom upp? 3
"love": hur många låtar kom upp? 48
"death": hur många låtar kom upp? 1
"you": hur många låtar kom upp? 78
"chewbacca": hur många låtar kom upp? 0

ZzZzZz

2006-01-24T22:03:00.000+01:00

Nu har jag äntligen börjat med studierna och det känns väldigt skönt. Jag är dessutom vääääldigt trött hela tiden, kroppen har inte riktigt vant sig vid att stiga up runt sex och sätta igång med ett par timmars pendlande på morgonen. Men det börjar lösa sig så sakta, vem vet, nästa vecka går det kanske utan allt för mycket lidande.

Lördagsaktivitet

2006-01-22T03:53:00.000+01:00

Så, lördagskväll igen.. Hjärnan gick på högvarv, what to do, what to do.
Jo, jag o S hade lite löst diskuterat att kanske se en film, nu blev det inte så riktigt.
En polare som var på väg ner till Liberia för att fullgöra sin FN-tjänst erbjöd mig att låna hans iBook under tiden, enda kruxet var att jag var tvungen att time:a in hans tågbyte på centralstationen.
Tåget skulle ankomma vid 6 tiden, givetvis så blev tåget försenat p.g.a "snöstormen" (ordet snöstormen läses med smått ironiskt tonfall) en 25 minuter.

Sen 25 minuter till, och 25 till tills kl var 21:02 och tåget anlände.
Bara det att då hade ju alla polare redan aktiverat sig och jag har spenderat kvällen/natten med att försöka reda ut hur man navigerar det här åbäket till operativsystem.

Jaja, slutet gott, allting gott. Detta inlägg är helt och hållet skapat med min nya bästa vän, eller något i den stilen.

Utvärdering

2006-01-20T01:17:00.000+01:00

Nu har det gått ett par dagar sen jag beslutade mig för att skita i allting och bara ta det som det kommer. Lite hakuna matata. Jag kan säga att det fungerar bra. Över förväntan faktiskt.
Jag har accepterat att jag kommer att förbli singel och gör det bästa av situationen medans jag väntar på att jag ska acklimatisera mig till det gråa livet.
Livet knallar på, högskolestudierna skall dra igång på måndag och jag känner att det inte gör mig någonting att jag tvingas dra solo genom jämmerdalen.
En vacker dag är det min tur, lika bra att inte oroa sig i onödan, jag betvivlar inte att det kommer gå åt helvete, jag bara skiter i det =)

Klockan tickar

2006-01-18T23:52:00.000+01:00

Det är torsdag om 7 minuter

Små fjärilar

2006-01-18T02:24:00.000+01:00

Nu börjar de komma. Sakta men säkert tar de plats i magtrakten. Trodde allvarligt inte att de skulle komma bara för att det är dags att börja på högskolan, det är ju inte en så märkvärdig grej…

Bara en öl

2006-01-15T06:22:00.000+01:00

Hur många kvällar som börjar med uttrycket ”jag ska bara ta en öl” har inte slutat i total katastrof genom historien?
Den här kvällen slutade inte direkt i katastrof men jag har insett flera viktiga saker om mig själv. Det har på det hela varit en bra dag och jag kanske ska ta allting från början.

Klockan ringde vid halv tio idag på förmiddagen och det var dags för hockey, då hade jag redan gått upp ur sängen tre gånger för att jag inte kunnat sova utan bara legat och funderat.
Idag har S haft födelsedag och även om vi för mycket länge sedan (iaf nästan ett halvår (tänker ärligt och inser att det kanske är 3 månader)) hon sa att hon absolut inte ville ha en pojkvän just nu men att om hon ville det så ligger jag överst på listan. Självklart blev jag ledsen (se tidigare inlägg om att öppna upp sig och så) men vi har fortsatt att vara vänner. Det går kanske sådär. Jag har svårt att vara en god vän. Jag är nog egentligen inte svartsjuk av mig men när det gäller S har jag blivit väldigt överbeskyddande (lite som en storebror).
Detta retar mig något fruktansvärt, visst att jag utan minsta skröppler kan ställa upp på att ”leka” hennes pojkvän för att få någon fjunig ungtupp att inse att det inte är någon större vits att ragga i de vattnen men jag vill inte bli något maniskt överbeskyddande freak

Idag fyllde hon som sagt år och vi var ute och festade ett gäng och med där var även hennes storebror (en verkligen hel schyst kille) med respektive. Grejen var att när S vid flertal tillfällen stod och pratade med (jag tänkte skriva människor men jag inser skitsnacket i det och ska skriva som det är) killar som jag aldrig träffat så var det som om hon läste mina tankar och på teckenspråk (som vi båda tecknar halvbra (eller halvdålig beroende på hur man ser det)) så förklarade hon att detta är en vän, han gör si eller så, han är reko och säger bu eller bä.

Det som irriterar mig är att jag vill inte att hon ska behöva förklara sånt för mig. Jag vill inte hiva iväg sådana ögonkast. Inser att om någon var svinig mot henne skulle jag inte tveka en enda sekund innan jag skulle gripa in med handgemäng för att försvara henne. Det är också ett av tecknen på att jag verkligen tycker om en person (läs älska eller vara väldigt god vän med, det kvittar, samma sak gäller för båda) är att jag ställer upp på gränsen till det larviga med att skjutsa till höger eller vänster eller vad det nu kan vara som kan hjälpas till med.
Om någon av mina vänner frågade min om jag inte kunde ta och gå 10 mil för att det skulle hjälpa han eller henne på något sätt så skulle jag ögonblickligen gå och packa vandrarväskan.
Detta faktum har i vissa fall blivigt tydligt och utnyttjats av människor som sedan lämpligt försvunnit ut ur mitt liv på schysst eller svinigt sett.

För att så här summera slutet på kvällen kan jag säga att jag har haft jättetrevligt (träffade en kille med så fuckedup kvinnosyn att jag vill slå in pannbenet på honom men han lyckas knappas sänka kvällen som helhet).
Tanken var ju att jag efter en hel dags sjukvårdande på hockeymatcher skulle hänga med S ut och fira födelsedagen med en öl. En öl är en illusion.
När jag så här i efterhand försöker rekonstruera vart det var som kvällen gick åt pipan så måste det nog bli när den ondskefulla bartendern tycker att jag visst ska ha det manligare av ölglasen.
En råhäftig sejdel med så tjockt gods att man skulle kunna ta det massiva handtaget och ramma in sejdeln i valfritt objekt inne på puben utan att en skråma skylle synas på dryckeskärlet. När man på sådär lagom manligt sätt sugit i sig det översta skummet och den gyllenbruna vätan så gick det naturligtvis att drämma tidigare nämnda bägare i bordet så att skum och mjöd manligt skvätte över hela bordet (någonting jag verkligen ville men aldrig vågade prova, kanske är jag inte viking ända ut i fingerspetsarna trots allt). Efter det var det ju omöjligt att säga nej till en öl till.

När ölen inmundigats och klockan skred framåt så tittade S på mig med sina stora vackra ögon och föreslog att vi skulle röra oss vidare och vem är jag att säga emot den blicken (det är få saker som jag skulle neka den blicken). När inträdet och garderoben var betalat så insåg jag att det var ytterligare en av de 4 hundralappar jag hade kvar innan utgången att leva av fram tills på torsdag då jag på något magiskt sätt måste fixa pengar till ett tågkort. Hur som så kom vi upp till baren och vad gör konan?
Är Konan en vis man och beställer in en isvatten? Nej, troligtvis inte.
Konan säger klart och tydligt (och lägg märke till att manligheten nu är helt borta vid denna beställning):
Öhhhh… Få se… Jag tar två cider tack.
Sen går han nöjd med att ha köpt alkohol för sina sista matpengar bort och ger den ena till S. Hon var ju törstig…

Nu sitter jag här, klockan är en bit över 6 på morgonen och det är inte allt för fjärran in i framtiden tills det är dags att vakna (nykter och utvilad) för att bege sig mot rosengård där morgondagens hockeymatch äger rum och inser hur otroligt smart det hade varit att köra på min, jag skiter i allt linje. Ingenting har ju ändrats vad det gäller min syn på tvåsamhet. Det är och förblir ett ouppnåeligt studie av mitt liv. Jag gjorde iaf en insats på hockeyn idag när jag lyckades fixa knäet på en spelare som tack vare våran insats kunde spela de två sista perioderna istället för att sitta på bänken.

När tiden stannar

2006-01-14T02:46:00.000+01:00

För varje gång klockan vid sängen tickar en sekund framåt går tiden långsammare och långsammare tills den tillslut står helt stilla. Världen runtomkring upphör att existera och jag sitter ensam kvar med en monotomt malande gitarr, min form av personlig psykolog.
Under de ögonblicken hinner tankarna snurra runt en ofantlig massa gånger.

Detta inlägg får absolut inte tolkas som någonting negativt mot någon i min omgivning, men för varje gång som jag öppnar upp mig bara för att få känslorna och hjärtat stampade på med grusiga vinterkängor så minskar mitt redan obefintliga självförtroende.
Det är inte så att mitt låga självförtroende begränsar mig när jag är ute och jobbar som sjukvårdare eller på annat sätt behöver skapa nya sociala kontakter utan med på ett känslomässigt plan.
För varje gång jag får veta att jag är världens i särklass snällaste kille men att hon* hellre har mig som en långvarig vän än som ett förhållande som skulle krascha så tappar jag lite lust att överhuvudtaget engagera mig.
För varje gång minskar viljan att på nytt kunna bli sårad.

Det kanske klassas som fegt av någon (eller kanske av alla till och med) men man kan spara hjärtat från mycket lidande om man ger upp och skiter i allting.
Man kan ju se det på följande sett, jag har hittills inte gjorde så mycket vettigt med mitt liv (jag har gjort många fantastiska saker men inte så många som är nyttiga för samhället eller mig som person), jag har totalt sumpat min ekonomi och jag har successivt fått hjälp med att bryta ner mitt hjärta till stoft så vad kan jag göra nu?

Som jag ser det kan jag lika gärna använda det som är kvar av livsgnistan till att hjälpa andra människor. På så sätt hoppas jag iaf att när jag någon gång i framtiden tittar tillbaka på mitt liv kan jag säga att jag gjorde någonting rätt.
Känslan av att hjälpa en person som har en svår skada eller att lyckas lugna ner andningen på en rädd ungdom som upplever sitt första stora astmaanfall är helt obeskrivbar.
Det är just de sakerna som gör att jag håller huvudet ovanför ytan.

Men ibland så är allt det så fjärran och just kvällar som denna när man på nytt väcks av grannes glada älskog så slår ensamheten och pengastrulet hårdast. Visst, pengar är inte allt men att kunna handla mat (och köpa tågkort för att ta sig till skolan) är en rätt grundläggande grej och det känns jobbigt att känna att man bara sjunker djupare och djupare ner i skuldträsket.

Ja, jag vet. Självklart finns det de som har det värre. Man har ju hört om folk som spelat bort hus, bilar, familj m.m. och klart att de har det värre men bara för att en kille i Lomma har kapat armen i en bandsåg så betyder det inte att det gör mindre ont när jag kör av mig tummen med tigersågen.

* Sätt in valfritt namn

Orka

2006-01-13T22:28:00.000+01:00

Kollar snabbt igenom vad jag åstadkommit här på bloggen och inser att till och med jag själv misstänker att Konan på senare år har gått och blivit manodepressiv. Men nu är allt som det ska igen efter den senaste tidens turbulens.
Kvicksilvret ligger stabilt på någon plusgrad, regnet klär staden i sån där mysig dimma och den skånska vintern gör sitt yttersta för att påminna mig om att tvåsamheten är mera fjärran än en 2 miljoners lottovinst (särskilt eftersom jag inte brukar spendera pengar på lotto (finns föresten inga pengar att spendera)).
Har sett till att fylla upp kalendern med frivilligarbete under helgen för att slippa se högen med oöppnade räkningar.
Jag ger mig den på att det inte ens blir några skador utan bara att sitta och frysa röven av sig i kalla ishallar.
Klockan är knappt halv elva en fredagskväll och det mest givande jag kan komma på är att gå och sova och försöka få ordning på dygnsrytmen.

In your face CFSH

2006-01-12T05:24:00.000+01:00

Tänkte föresten att jag kunde tala om att det bara var tomma hot från CFSH men det skadar ju inte att ha gjort en koll iaf.

Definitionen av långt

2006-01-12T05:22:00.000+01:00

Avståndet mellan mig och Fröken C är definitionen av långt. Om jag istället för norrut åkte söderut skulle jag hamna i södra Europa innan jag var framme. Det är långt.

Det som saknas

2006-01-10T14:22:00.000+01:00

De kompisar som känner mig lite bättre och är införstådd i min situation kan häva ur sig saker som, om jag hade varit utan tjej så länge, fy fan vad jag hade längtat efter sex då.
Det är helt fel.
Nu kan ju inte jag sitta och göra uttalanden för alla killar i hela världen utan bara för min egen räkning men jag uppfattar det som rent dravel.
Det är inte alls sexet som lockar. Jag skulle till och med kunna skippa det helt och hållet (fast gör det ju gärna inte).
Det som saknas är någon att säga god natt till, någon att laga frukost till på söndagmornarna, någon att fråga hur dagen har varit och sist men absolut inte minst, någon att få ge en kram.

Trött

2006-01-09T04:46:00.000+01:00

Jag är obegripligt trött på att ta svängen genom den tysta lägenheten och stänga av alla lampor, se hur det lyser i husen på andra sidan parkering, se hur människor interagerar med varandra, hur deras liv fortsätter och hur mitt stagnerar.

Reder ut begreppen

2006-01-09T03:18:00.000+01:00

Känner att det har blivit dags att reda ut en grej. Jag har flertalet gånger gnällt över att ”hon” har sagt att hon ska ringa och sen bara skiter i det. Det är alltså inte Fröken C som sysslar med såna elakheter.
Det skulle väl i så fall vara S som den irritationen är riktad mot. Hon gjorde om bragden idag igen.
Jag hade några fribiljetter till valfri SF-film som vi hade planerat att vi skulle bränna av idag. Det blev inte riktigt så.
Jag pratade med henne i förmiddags (nja, kanske snarare eftermiddagen men min dygnsrytm är helt skruvad just nu) och precis när vi var på väg in mot samtalsämnet så förvarnade hon mig på att hennes mobil skulle dö. Det hade hon rätt i. Tänkte i min enfald att hon säkert ringer upp senare. Det gjorde hon inte.
Provade efter någon timma eller två att ringa hem till henne men fick då bara motta beskedet att hon inte fanns hemma.
Jag blir så förvirrad av henne. Visst, hon är skitkul att umgås med och jag klassar oss som bra vänner (faktiskt bara vänner) men hon är lite märklig ibland.
Hon kan helt enkelt skita i att höra av sig som planerat eller helt enkelt bara dubbelboka allting.
Självklart blir jag lite deppig över att bli bortrationaliserad vid dubbelbokningar och efter tillräckligt många dumpningar så börjar iaf jag fundera på om det kanske är så att hon inte vill umgås med mig.
Jag tröttnar således på att tjata för det känns rätt jobbigt. Känns som om man stalkar henne.
Grejen är den, att när man slutar bry sig så kan man vara säker på att hon undrar varför man inte hört av sig. Jag säger då givetvis som det är att jag tycker det känns jobbigt att tjata hela tiden, jag vill ju inte att hon ska umgås med mig för att göra mig glad utan för att hon skall få ut någonting av det samtidigt.
Tanken var att det här skulle bli en kortis men så blev tydligen inte fallet. Jaja, man kan ju inte lyckas alla gånger =)

En inbjudan till Danmarks största gayklubb

2006-01-08T06:37:00.000+01:00

Sitter här och varvar ner med sången ”Find Me, Ruben Olivares” av Red House Painters och ser tillbaka på den gångna natten.
Natten har spenderats MSN:andes med Fröken C. Det har på det hela varit en mycket trevlig kväll.
Fick förut idag en inbjudan till en inflyttningsfest hos en kompis. Festen skulle börja i hans lägenhet och avslutas på Köpenhamns största gayklubb. 6 barer och 2 dansgolv.
Jag är så långt ifrån homofob man kan komma men ändå är det någonting som får mig att inte direkt hoppa av glädje över möjligheten att få gå dit.
Tycker att det känns lite olustig på något märkligt sätt.

Efter att nämnt festen för Fröken C ville hon att jag skulle gå och avrapportera till henne hur det gick för mig. Jag tyckte inte att det var en lika bra idé som hon och sa att om jag skulle gå dit så skulle hon minsann följa med. Till min stora förvåning sa hon ja, att hon gärna skulle göra det. Hon skulle inte bra gå, utan även hålla min hand genom hela resan.

Datum kollades upp och tyvärr visade det sig att hon var upptagen den helgen. Det skulle ju iof kunna vara så att hon inte alls är upptagen den helgen utan bara inte vill spendera den på en gayklubb i Danmark med mig.

I valet och kvalet

2006-01-08T02:24:00.000+01:00

Funderar på att försöka bjuda ner Fröken C på en visit till Malmö någon gång framöver men jag tvekar rätt kraftigt. Jag är rädd för att det är en sån sak som sätter fart på feromonerna ordentligt.
Men ändå. Det skulle ju vara jäkligt trevligt att träffas mer än 2 ggr/år på jobb.

Med darrande ben

2006-01-08T00:06:00.000+01:00

Muskelförtviningen efter de senaste dagarnas sjukdom är nog ganska minimal men jag känner mig som en astronaut som spenderat en livstid i viktlöshet, benen darrar och hjärtat pumpar på som en vettskrämd kaninunge för att förse kroppens alla extremiteter med syrerikt blod.
Sakta börjar jag iaf återanpassa mig till de friska människornas vardag och vem vet, i morgon kanske jag kan klassa mig som halvfrisk igen.
Jag skulle behöva några vänliga ord… Måste få tag på Fröken C. Hon brukar alltid ha några på lager.