Mannen i busskuren

Två vänner kom ner på besök idag. Det började bra kl. 4 i nättras* då jag insåg att jag skulle möta upp vid centralen vid 10. Shit, det kanske skulle vara en bra idé att sova lite tänkte jag skärpt som jag var och gick och la mig. När klockan glatt önskade mig en underbar morgon vid halv 9 tiden var det inte riktigt som jag hade hoppats på, det var inte alls någon underbar morgon. Sjukligt trött (har varit så lite för ofta på sistone). Fingrade lite med klockan och den gick med på att ge mig 9 minuters extra sömn. Nästa gång klockan ringde var jag märkligt nog inte ett dugg piggare.

Sprang till bussen och missade den givetvis med ca 14 sekunder, 20 minuter till nästa. Lagom när jag stod där och förgrymmade mig över att jag lika gärna hade kunnat sova de minuterarna som att stå och frysa i en blåsig busskur på hermodsdal dök han upp, min nya bästa kompis.
Missuppfatta mig inte nu, jag tycker det är supertrevligt när människor pratar med varandra när man väntar på bussen, bara att det kan bli lite mycket ibland och jag var inte riktigt på hummör. Jag gjorde svaga till medelmåttiga ansträngningar till att verka intresserad av samtalet som handlade om hans hjärtinfarkt, hur hans bästa vän blev tagen för rattfylla samt ungdomens ansvarslösa drogmissbruk (som enligt mannen tagit sig till helt oanade höjder där öppet missbruk på gator och torg var vardagsmat).
Jag började fundera på varför vissa människor helt saknar förmågan att uppfatta om den andra parten i ett samtal har något som helst intresse för samtalet. Sen fick jag en annan tanke, tänk om det är så att den här mannen ägnar all sin tid till att ensam i lägenheten fundera på hur det skulle vara med lite mänsklig samvaro? Kan jag då inte offra 20 minuter av min tid då jag ändå bara står och irriterar mig över min egenförvållade sömnbrist? Skulle det vara så jäkla märkvärdigt att bara nicka hålla med och försöka göra det bästa av tiden i busskuren, det är ju ändå rätt troligt att jag aldrig mera kommer att se den gamle mannen.
Är det inte ett rätt så lågt pris att kallprata med någon en liten stund om det kan göra så att personen i fråga kanske, om än bara för 20 minuter, får någon slags tro om att alla ungdomar visst inte ligger utslagna med kanyler i armarna.


* Nättras är ett av de bästa orden som jag lärt mig under mitt ”vuxna” liv. Det är ett gotländskt utryck om natten till idag. Alltså, nättras natten som var, i natt, natten som kommer.