Den där Konny

Konny föddes i somras under ett anfall av total uttråkning, han landade med en smäll i en konstig värld och han såg förjävlig ut, lite som den riktiga fast med skillnaden att för ett par lindendollar gick det att ändra på.
Jag hade ingen aning om vad jag gjorde i den här världen, kände ingen och hade inget mål, ingen som kunde anklaga mig för något och jag trivdes som fisken i vattnet.
Jag lullade runt i ungefär två dagar utan minsta bekymmer eller krav på tillvaron, kollade på hus och andra intresant konstruktioner, kollade på lite kläder till mitt lilla pixliga jag. Så helt plötsligt råkade jag ramla in på en trvlig liten ö med en väderkvarn på och jag kunde see på kartan att det var fullt med folk där, nyfiket går jag fram, håller mig i utkanten av den lilla dammen, ser en kvinna som står och sjunger Karaoke, jag säger ignenting, bara står och lyssnar förundrad över denna livespelning, minns att jag tänkte tanken, Om det finns karaoke måste det finnas de som spelar på riktigt själva... Sagt och gjort, jag började leta och redan nästa natt hittade jag en livespelning, strax innan den skulle börja teleporterade jag mig till ön där platsen för spelningen skulle vara, och jag började leta febrilt, jag gick in i vad som såg ut att vara en liten restaurang och fann den full av mäniskor. Jag har efteråt fått höra att jag såg otroligt vilsen ut när jag efter att ha snurrat ungefär 30 varv runt frågade om detta var rätt plats.
Det plingar till och jag får mitt första personliga meddelande från en vänlig själ dimper in, hon förklarade att jag var rätt och att det bara var att sätta sig ner och invänta spelningen som strax skulle börja, jag tackade för informationen och vi började småprata.
En vecka senare höll hon fortfarande på att hjälpa mig in i den alternativa världens knep och knåp, hon lärde mig hur man smidigast bygger en barstol av bara ett objekt, hur man texturerar en vattenpipa och hur man skriver ett script som öppnar en dörr. Jag träffar alla hennes vänner och börjar så småt kunna kalla dem mina vänner med. Allting är hur trevligt som helst, vi åker skridskor, bergochdalbanor, går på konstutsällningar, lyssnar på livemusik eller bara hönger på någon härligt plats.
En dag var vi ett stort gäng som hängde på en av våra favoritklubbar och bara hade det trevligt som alltid, en kille förklarde sin avsky mot människor som utbytte känslor och tilltalade varandra på ett kärvänligt sätt i denna, för honom, låsas värld. En av tjejerna börjar då berätta att för henne så är det ingen skillnad på känslor man har när man sitter uppkopplad så här, lika lite som det inte skulle kännas något om man pratade med sin pojk/flickvän över msn eller skype.
Jag började länge fundera på hur detta var och vad jag tyckte om det och kom fram till att jag tyckte det var en positiv sak, alla människor är inte trygga i sig själva och om man kan mötas så här så är väl det underbart för dem. Själv hade jag ingen som helst aning om att jag skulle åka på det hårdare än en ren som blir påkörd av ett fullastat X2000 i närheten av pålsboda och upplöses i molekyler.
/Konny Kembla


Note:
Om du undrar med om vart ifrån jag fått alla dessa konstiga ideer och intryck tycker jag att du ska kolla in www.secondlife.com. En mycket trevlig tidsfördrivning där man faktiskt inte bara fular runt utan kan lära sig något vettigt om man vill det.