Avslöjande dubbelavsnitt och en svart återvändsgränd

Klockan är 06:21 och jag har precis blivit väckt av min väckarklocka (huh, ingen direkt överaskning där inte). Jag kröp ner i sänger för cirka en och en halv timma sedan, resterande tid av natten spenderades tillsammans med en annan vän från USA, vi pratade om allt som händ och hon delade med sig av stora delar av sitt eget liv och leverna även denna gång.
Hon lyssnade, analyserade och kom med kontraförklaringar eller höll med. Efter att en stund ha lyssnat mycket nog och berättat om sin uppväxt, hur hon blev våldtagen flera gånger som 10 åring , hennes första flickvän (jepp, hon är som många av mina vänner lesbisk) och hur det tog slut. Tillslut frågar hon mig om jag vet varför hennes första förhållande (efter våldtäckten) tog slut, självklart vet jag inte det, vidare skriver hon bara, det är inte för att jag älskade henne för lite, för liksom du älskade jag helt ärligt av hela mitt hjärta, det var inte för att hon älskade mig för lite, för hon älskade mig... sedan avbröt hon och ställde en till synes enkel fråga, och jag har ingen aning om hur jag ska ställa mig till den. frågan var

Älskar du dig själv?

Hon förklarade att hon inte kunnat älska sig själv och att hon därför levt, andas och totalt absorberat den andra personen, och även om hon hade blivit tryggare tillsammans med henne så blev det allt för krävande för hennes partner att försöka ge och ge kärlek och ändå, även om hon överöstes med kärlek, känna att hon verkligen inte gjorde personen helt lycklig i sig själv. En stor tung klumb bildades i min mage.
Ända sedan jag var liten har jag sett fenomenet "att älska sig själv" som någonting konstigt, i min värld skulle jag aldrig kunna göra det. Älska sig själv gjorde bara andra, mer lyckade personer. Sedan jag var 9 år har jag inte älskat mig själv, och innan jag gör det kommer jag alltså kväva alla förhållande med kärlek, vidare bli sårad när det inte fungerar och få svårare att älska mig själv.
Luften gick ur mig.
Detta skulle mycket väl kunna vara det sista inlägget här, jag hoppas inte det men det skulle, inte för att jag inte vill skriva mer, utan för att det helt enkelt inte finns något mera att säga.
/Konan