Mitt liv är en labyrint av bruna flyttkartonger

Överallt i lägenheten står nu bruna flyttkartonger brevid mindre eller större högar av sånt som skall flyttas eller kastas (mest kastas faktiskt, vi fyllde precis våran 3:e sopsäck med cd-skivor för kassering) och jag tappade totalt orken för att packa.
I morgon måndag så skall vi åka till soptippen med allt skräp så då måste den delen av packningen vara klar *suckar djupt* varför i helskotta börjar man alltid för sent.

För att totalt och abrubt byta ämne ås var jag inbjuden till en liten fest igår, jag kände bara en person där (han som bjöd in mig givetvis) och han bjöd in mig i egenskap av singelkille. Det är nog den första festen jag är på på ett par år som inte varit fullsmockad av par eller singelkillar så det var ju lite peppande och visst. Jag hamnade i en soffa med en trevlig tös. Få nu inte en massa stissade idéer här, jag är ungefär lika framfusig som en blyg 12 åring på kvartersdisco och allting går så långsamt. Men bara det att någon faktiskt ville sitta o kramas i en soffa var ju trevligt. Hon bjöd in mig till ett vernisasge på tisdag, får se hur det går efter det. Skulle inte bli förkrossadom det inte leder någonstans alls, det var en helkul kväll och livet är på topp. Om nu bara CSN ville ge mig pengar (vilket de inte alls verka vilja då det hänger en hel del poäng från höstterminen fortfarande) så skulle allt vara toppen.
/Konan - Tillbaks till packningen