Halvtidsvila

Jag vet inte vad som är bäst, att kasta in flaggan och ge upp eller långsamt tyna bort tills ingen mins vem man är eller vad man gjort. Faktum är att jag iaf kommer att dra ner på antelet inlägg här (som redan gjorts) av två anledningar.
1: Skolan suger musten ur mig, plus att inget intressant händer när man bara läser böcker.
2: Dagarna tills S gör som alla andra tjejer jag faller för och tar sitt pick och pack och flyttar iväg långtsombaratusan minskar kraftigt och det är nu mindre än en vecka kvar tills jag återigen står helt på solokvist.
Jag kommer att droppa in inlägg när någonting intressant händer eller när jag gör någon rolig iaktagelse. Tills dess...
Konan - Över och ut

När verkligheten kommer ikapp

Hade tänkt att skriva ytterligare ett utalande om hur S förvrider min hjärna till oigenkännlighet men inser direkt att varken jag eller du skulle uppskatta det. Men det är som sagt mycket i skolan nu och idag bestämde jag mig vid lunch för att nu får det vara bra med skolarbete för idag och bestämde mig för att inte skriva en enda rad om det endokrina systemet utan att bara ta lördagen så soft som möjligt. Jag insåg då snabbt att när man inte har någonting att göra (jobba eller plugga) så hinner man tänka väldigt mycket. Väldigt mycke. Och alla tankar är inte av godo. Jag har de senaste veckorna hållt en 120 pinn genom tätbebyggt område och så här i efterhand kan man ifråga sundheten i detta. Men samtidigt kan man ifrågasätta om det är värt att sakta in och börja fundera. Jag menar, det är så mycket enklare att hålla full fart och fokusera på en grej, så slipper man tänka på allt jobbigt. Samtidigt som det kan vara jobbigt att plugga kan det vara skönt att slippa tänka på den något knapra ekonomiska situationen och det något krala kärlekslivet.
Funderar på om jag skall dra iväg ett sms innan jag går och lägger mig. hmm, nog lika bra o skita i det.
Väntar nu bara på att kärleksparet som ockuperar badrummet skall bli klara så att man kan få komma in och borsta tänderna men det kan nog ta sin lilla tid. Kanske ska ta o se en film innan sovdags.

TPA – Koden som leder till tvåsamhet

Skolan dödar den mesta av min tid just nu (förklaringen till de sporadiska inläggen) och så kommer det nog tyvärr att vara i närmare 13 veckor framöver då anatomi/fysiologi kursen pågår. För att inte totalt gå under av pluggande så passade jag på att gå på ett partaj i lördags. Det var några barndomsvänner som var nere och hälsade på och vi var på någon skum fest.
En av vännerna sög i sig friskt och var kanske inte i sitt esse (eller så var det precis det han var) när han beslutade sig för att lära mig hemligheten till varför jag inte har någon flickvän för han misstänkte att jag ville veta. Efter att ha sett hans otvivelaktiga svårkontrollerade kropp ägna ca en kvart åt att försöka föra över bål från en enorm kastrull till en liten plastmugg kom jag fram till att det nog kunde bli ganska komiskt att lyssna på detta och lät honom hållas.
Han häver då ur sig att det bara gäller att kunna läsa situationer och att alstra och läsa av någonting som han valde att kalla TPA. Vad är då en TPA tänker du, och det gjorde jag med på festen. En TPA (eller kanske ett TPA) är Tecken På Attraktion. Det är små saker som man gör för att få det aktuella målet för attraktionen att förstå att man vill dela täcke och äta frukost tillsammans morgonen efter.
Mitt under pågående förklaring så kommer en tjej som tidigare under kvällen ganska tydligt klargjort att hon var intresserad av honom fram och tvingar sig ner i den redan överfulla soffan och lägger handen på hans lår. Han vänder sig då om (som bara en överförfriskad retorikstudent kan göra) och säger med trötta ögon att vad vi nu bevittnar är ett TPA i levande livet.
När jag senare kom hem så började jag fundera lite på vad han sagt och kom fram till att det kanske ligger något i det han säger. Jag har alltid hävdat att jag tyvärr är helt oförmögen att kunna tala och tyda kroppsspråk (såvida inte det gäller den fysiska hälsan), eller helt oförmögen, jag behöver väldigt tydliga tecken iaf. Det kanske är så ändå, ta bara det här med S föresten. Så här i efterhand när jag analyserat vad som hände i början av våran vänskap kan jag kanske säga att hon gav mig en hel del TPA´er men att när jag väl var mogen att acceptera detta så var hon inte längre intresserad, jag kanske har hamnat i ”the friend zone”. Om så skulle vara fallet, hur kommer jag ur? Vill jag komma ur? Damn…

Ehhh okej, är helgen redan slut?

Jahopp, då var tydligen helgen slut. Vad har den gått till då?
Hmmm, låt mig fundera lite.
Jag har… ehhh … jag har läst om skelettet och musklerna, och… …något mer borde jag gjort tycker jag. …eller, det har jag kanske inte.
Nu på lördag är det iaf övning med hemvärnet och jag ska återigen få ge mig ut och köra lite ambulans… Det blir ett roligt avbrott från studierna =)

Varför

Varför, varför, varför låter jag klockan bli kvart i ett när jag skall upp klockan sex? Visst, höll på med skolarbete men det gör ju inte att jag blir mindre trött i morgon under sista genomgången av cellen innan tentan.
Dåliga, dåliga Konan. Skärpning.

Vårpakten som kommer att ta död på mig

Jag och en klasskompis har skapat en vårpakt. VI har bestämt oss för att när det blir mars är det vår, således skall vårjackan användas första dagen i mars som innebär skolgång. Det är i morgon då.
Om du skulle råka ha glädjen att befinna dig i Malmö i morgon bitti (tidigtsombaratusan) och se en kille i en svart tunn vårjacka stå och frysa sönder organellerna så snälla, tyck då inte att han är dum i huvudet utan förstå att han under ett tillfälle då nykterheten var lika bortblåst som intelligensen beslutade tillsammans med en lika överförfriskad vän att när mars väl kommer, då är det vår.
Som en bonus kan jag meddela att det snöat ännu mera i Malmö i nättras. Typiskt.