Värdet på 174,50:-

Förut idag kollade jag mitt saldo på mobilen, en datoriserad kvinnoröst sade mig då att jag gladeligen kunde ringa upp 174 och 50 utan att för den skull behöva fälla många tunga tårar. Sagt och gjort, jag kom direkt att tänka på det gamla uttrycket "man ska äta medans maten är varm" och slängde mig direkt på telefonen när jag i kväll kom hem. Eller inte ordagrant slängde mig på telefonen utan mer att jag ringde (som alla ändå förstod att jag menade då). Mottagaren för det aktuella samtalet var S som just nu är nere i Turkiet och jobbar och sliter. Vi hade ett mycket trevligt samtal och även om telia helt plötsligt brös samtalet med en käck varning om att nu var det minsan bara 25 kr kvar att ringa för så hade jag när jag började förklara läget och säga hejdå inte det minsta ångest för att pengarna runnit mig ur handen. När sedan telia abrupt tog bort den underbara rösten och ersatte den med ett mindre käckt feltonsläte så la jag nöjd på luren och ansåg att det var väl spenderade 174 kronor och 50 öre.
Efter samtalet låg jag kvar på min säng ens tund och funderade lite på värdet av 174 kr och kom fram till att pengarna mycket väl skulle kunna använts till (iaf enligt min mor) vettigare saker men att det troligtvis inte skulle gett mig tillbaka lika mycket. Vi han inte riktigt bestämma klart saker o ting men hon tjatade på nytt om att jag var tvungen att komma ner o hälsa på. Kan nu bara skattepengarna rulla in lite gulligt så är jag borta snabbare än stålmannen och fantomen avslutar en runda tvåmansvist.

Malmö är fantastiskt

 
Var ute och fotade lite i västra hamenn igår. Helt nöjd med resultatet. 

Helgens stora lärdom

Nu är det söndag eftermiddag och jag är precis hemkommen från 2 dagars strid i bebyggelse, genomsökning av hus samt kolonnkörning och annat skoj, den stora frågan är då, vad har jag lärt mig?
Tragist nog är det enda som jag har lärt mig är att jag inte har den stora tollerans mot människor man kan önska sig att en sjuksköterska/sjukvårdare ska ha. En av mina "medarbetare" har under helgen gett hemvärnat det dåliga rykte det förtjänar och som om inte det skulle vara nog lyckats att sänka de övriga hemvärnssoldaternas syn på oss sjukvårdare till inte förr anade lågvattenmärken. Denna äldre dam har under två dagar kommit med fördummande kommentarer, felställda frågor, felaktiga omhändertaganden, reglementsvidrigt utseende, återupprepade gånger brutit mot ljud och ljusdisciplin, glömt bort viktig information och vidarebefodrat felaktig info samt det värsta, gått mig totalt på nerverna med pappegojliknande tjat om samma sak, om och om igen.
Vad jag borde gjort är naturligtvis att jag skulle försökt att prata henne till rätta flera gånger, förklarat för henne varför man inte ska tända en lampa för att se vart man har lagt sin mobiltelefon när det råder ljusdisciplin och bara försökt hjälpa henne till rätta. Men nej då, Konan som är så duktig blev bara mer och mer irriterad på människan och mot slutet av dagens övningar så såg jag bara till att befinna mig så långt ifrån henne som möjligt för att inte förknippas med hennes dummheter.
Jag har alltså inte bara haft väldigt roligt i helgen utan också lärt mig någonting om mig själv. Så, summa sumarum kanske inte helgen har varit helt bortkastad.

sommartider

Det är sant som det är sagt, våren och sommaren är alldeles för underbara tider för att sitta hemma och tjura. Idag var vädergudarna på sitt sämsta hummär med tillfälliga rengmoln och runt ca 12 grader varmt i Malmö. RIX FM festivalen har gått av stapeln idag och jag var givetvis där och jobbade som sjukvårdare och med tanke på medelåldern på besökarna får jag väl säga att det var skönt att ingen skadade sig. Just artistskaran på RIX FM var väl inte vad jag gillar direkt, eller om man ska vara ärlig så är det väääääldigt långt ifrån vad jag gillar men vi hade rätt kul iaf. Nu sitter jag här och har gjort iordning utrustning för en tvådagarsövning som startar klockan 07 i morgon bitti. Det är ju typiskt att man aldrig lär sig gå och sova i tid.
/Henrik

Grattis norge

Vildhallon var inne och kommenterade att våren var ett ytterst olämpligt tillfälla att välja att gå i ide. Detta kan ses som ett oskyldigt inlägg men det startade en hel del tankar hos mig och jag har fram och tillbaks resonerat med mig själv och kommit fram till att hon har fel. Våren är ett synnerligen lämpligt tillfälle att vända världen ryggen. Denna våren går det dock lättare än vanligt. Skolan fullständigt suger musten ur mig och den person som min kropp tyckte det var lämpligt att gå och bli kär i bestämde sig för att flytta långtutavbaratusan iväg och sluta höra av sig. Är inte det en diss så vet jag inte vad som skulle kunna räknas som en sådan. Utöver detta så är våren den tidpunkt på året då alla äckligt lyckliga och nykära par går omkring och bara finns och är lyckliga.

Jag skulle också vilja vara lycklig men inser att man minimerar chansen att lyckas fixa någonting om man bara pluggar, jobbar och sitter hemma hela tiden. Sannolikheten att det en vacker dag skulle ringa på dörren och det utanför skulle stå en vacker varelse som förklarar att just hon är utsänd för att göra mig lycklig och att det är hennes största dröm att få komma in på en kopp fika är lite mindre än att Saddam Hussein skulle rymma från sin lilla cell, ta sig hem till sitt gamla land, återskapa en stor arme, bygga lite kemiska stridsvapen, sikta in dessa på lämplig stad i amerikat och av misstag råka få den att landa i Malmö i stället. Med andra ord är det inget som jag väntar på ska hända.
Så, vad väntar jag på?
Jag har faktiskt inget bra svar på den fråga, livet tuffar sakta förbi på sparlåga allt medans fler av mina gamla klasskompisar passerar 27 sträcket vilket får mig att inse att jag inte har så långt kvar.
Om det nu är så att killar har biologiska klockor börjar min ticka för ett lugnare familjeliv. Vem vet, kanske jag springer in i den stora kärleken på någon av sommarens festivaler, fast ska man se det realistiskt så lär det väl bli som förra året då man mestadels fungerade som måltavla för oprovocerade kräksalvor. Livet som sjukvårdare är underbart =)

Urvriden

Det har varit en totalt underbar dag, vädret har visat sig från sin absolut bästa sida och det gick hyggligt på tentan. Ändå känner jag mig totalt utpumpad. Sitter med en hemtenta i mikrobiologi som måste bli klar ikväll för i morgon bitti ska jag gå upp ruggigt tidigt och fara iväg på kurs. Just nu känns det bara som om jag skulle vilja gå i ide ett par månader, men det är klart, i så fall är det ju höst när jag vaknar och det är ju ingen hit.

Dagens två lärdommar

Första lärdommen:
Valborgsmässoafton, sista april eller vardagligt valborg är en årlig högtid som firas 30 april eller 1 maj i Estland, Finland, Lettland, Sverige, Tjeckien och Tyskland. Traditionen grundar sig på den Heliga Valborgs kult mot häxtro och onda andar, som uppstod speciellt efter hennes död 779. I Finland och Sverige firas helgen genom att bränna bål och förr även smälla smällare.
Kort sagt, man firar valborg för att högtidlighålla häxbränningsprocessen, sjukt att vi kan hålla på med det på 2000-talet

Lärdom två:
Man behöver inte vara ensam för att känna sig ensam. Innan S packade och drog till turkiet så trodde jag att hon var den enda tjejen med mörkt, krulligt och långt hår i hela Malmö, nu vet jag att det var fel. Ca 80% (en grov uppskattning från min sida, troligtvis lite överdriven med) av kvinnorna i malmö har precis samma frisyr som hon, resterande 20% har någon annan stark likhet...