Att jobba med proffs (eller utan)

Dagens inlägg är en reflektion på hur mycket det gör att man har duktigt folk att sammverka med när man är ute och jobbar. Jag har aldrig riktigt tänkt på det förens jag idag råkade på den andra sortens medarbetare. Låt mig ta allting från början innan ni får för er att jag tänker klanka ner på hela arrangemanget (som inte kommer att beskrivas med namn). Det var så att jag idag blev sjukvårdsansvarig för en spelning på en stadsfestival där ett större svenskt rockband skulle spela (låter lite mesigt med rockband men det är nog den bästa beskrivningen). När vi kommer fram till scenen ser jag direkt att det inte är någon fin starlight-scen (www.starlight.se) utan någon som har hyrt byggställningar och smällt upp en ganska stor scen. Det var säkert så att de som byggde upp scenen hade full koll på att scenen inte skulle bli underdimensionerad och kollapsa, det de inte hade full koll på var hur personalen framför och bakom scenen jobbar (lägg märke till att jag inte alls nämner de som jobbar uppe på scenen då dessa tillhör ett ehmligt folkslag som ingen begriper sig på). Det lilla "dike" som fanns framför scenen (hur många gånger kan man använda ordet scen i ett inlägg innan det passerar gränsen för det larviga?) var helt enkelt inte utformat för konsert. Det var smalt och trångt, det fanns ingen genväg till backstageområdet med plats för sjukvårdshantering utan den sjukvårdshantering som skulle ske skulle ske i diket var det tänkt. De som har varit i diket och sett hur personer ser ut (även om de bara behöver en mugg vatten) när de medvetslösa dras över staketet vet att det inte är något lugnande att se 3 personer ta hand om en tillsynes död (eller väldigt avsvimmad) person. Ut ur diket fanns bara en smal väg där det stod fullt med folk. Det betyder för mig som sjukvårdare att om vi får en akut ambulanstransport från scenen så måste vi först bära personen ut bland publiken, runt en 20 meter lång lastbil innan vi kommer in i "publikskugga" eller vad man nu vill kalla de mer folktomma områdena. Att därifrån sedan ta sig in backstage där möte med ambulans kan ske är iof inte så svårt men ändå.
Som grädde på moset så hade de 2 (två) vanliga ordningsvakter som enda dikespersonal. De är säkert jätteduktiga ordningsvakter och de var trevliga som få andra jag mötte under dagen men för att vara ärlig så hade de inte rätt blick för att vara där de var. Deras fokus var under större spelningen på bandets sångerska istället för på publiken. Inte heller fans det något vatten att ge till publiken utan vi fick låna det från en supersöt snäll och söt tjej som jobbade på en krog brevid scenen.
Tack och lov så blev det en relativt lugn (men mycket bra) spelning och ingen skadades, men man märker ändå skillnad på att jobba med amatörer och proffs.
Imorgon så ska jag iväg på ett riddarspel och sjukvårda lite, sen på lördag är det tillbaks till festivalen...
Nu är det hör tid att sova lite.
/Konan

Den stora fjortisjakten

Sedan ett par år tillbaka firar jag mina midsommaraftnar (böjer man midsommarafton så?) vid en mycket trevlig stuga i skärgården på den årliga "Midsummer camp´en", en mycket trevlig tillställning som alltiud brukar börja likadant. Samlas, åka till systemet och sedan käka lite innan vi beger oss iväg till stugan. I år blev det dock inte så. När vi igår kväll efter en halv dags bilfärd från Malmö kom hem till kära gamla östergötland så visade det sig att systemet var stängt på midsommarafton i år... Boner... Det blev till att leta alkohol på äkta fjortismanér. Kan säga att det känns ganska dumt att ringa runt och fråga efter smuggelsprit (jag dricker inte hembränt även om det skulle varit det lättaste att få tag i) när man passerat 25 med råge.
Den ursprungliga planen innebar att jag skulle gått omkring och sultat på några trevliga kalla pilsner men runt klockan 1 i nättras (natten till idag) så fick jag ge upp och inse att det nog fick bli en liter vodka för 200 spänn. Det var det bästa jag kunde frambringa kvällen innan. Får kanske vara nöjd med att jag fick tag i någonting vettigt över huvud taget.
Ha en underbar midsommarafton allihoppa!

Ett omänskligt oljud har drabbat min direkta omgivning

Mina grannar har under kvällen hållt på att blåsa i ett starkhorn och bara allmänt föra ett otroligt jäkla oljud. Detta irriterade mig något tills ja gkom på att det ju faktiskt är fotbollsvm och det troligtvis är någon sverigematch som bevittnas. Rastlösheten som drabbade mig igår har under dagen bytts ut mot apati och jag har nog somnat 2 -3 gånger i soffan under dagen. Har inte fått någonting vettigt gjort.
Pratade lite med mina Norrköpingsvänner idag och nu är allt klart för midsommarfesten ute i skärgården på brukligt manér. Lite trist är det ju bara att bilen är inne på lagning, om den inte blir klar i tid blir det till att beställa tågbiljetter, en uppgift som kan vara nog så knepig runt midsommar.

Stilla

Allting är stilla och tyst. Jag har gång på annan tagit upp guran, börjat spela bara för att märka att rösten fortfarande inte håller eftersom jag är skitförkyld. Öppnar webbläsaren och tänker att jag ska läsa en massa spännande nyheter och grejer men det blir bara att jag sitter o stirrar på aftonbladets förstasida utan att egentligen bry mig ett skvatt om vad det står där. Ser ut på parkeringen och ser ett nyförälskat par, kommer på mig själv med att bli lite avundsjuk och en snabb tanke far förbi innuti mitt huvud om en tjej på festivalen som ramlat ner i ett dike med brännässlor som jag tog hand om. Hon sitter där inne och är precis lika söt och trevlig som hon var på riktigt. Hela förra veckan var ett race i 120 knyck och nu står jag här på en tom och öde parkeringsplats utan saker att göra. Det riktigt kryper i hela kroppen.

En tärd kropps rehabilitering till ett normalt liv

Nu har jag kommit hem från årets kämpigaste uppdrag, varenda muskel i kroppen skriker i förtvivlan efter att ha fått några timmars vila i bilen. Så länge man har hållt igång har musklerna bara lungt och stilla accepterat att det promt skall gå, dras och kånkas på allehanda tunga och otympliga saker och personer.
Fötterna är ju en historia för sig, om jag inte hade tagit den där turen ner till festivalområdet i mina vanliga skor utan hållt mig till kängorna hade nog de kvadratdecimeter-stora skavsåren på fötternas ovansida kunnats undvikas men så smart var ju inte undertecknad.
Har under årets festival hunnit med flera hundra omhändertaganden av varierande allvarlighet, allt från att tvätta en hel drös med fötter och förse desamma med skavsårsplåster till att verka stödjande och lugnande åt en kille som halkat på en liten bergsbit och slagit i ryggen så oturligt att han förlorat rörelse och känselfömågan i halva kroppen (kan som en lugnande kommerntar säga att efter försiktig transport med ambulans till sjukhus och lite vila så kom han tillbaks till festivalen med full rörlighet och ett underbart hummör).
Men vad är det då som gör att man trots verkande ben och fötter utan att ens tveka en nanosekund skulle gå in på rummet och kasta ner ett gäng rena kläder i väskan och ge sig iväg på ytterligare en veckas spring (det blir en hel del som sjukvårdare på en festival, säkert ett par mil om dagen) om någon bara hade lust att fråga?
Man minns inte alla personer man pratar med men det finns alltid några som biter sig fast i minnet, på årets tioitopp-lista hittar vi minnen som leendet när 10 stycken RödaKorsare kommer och sjunger “ja må hon leva” och bjuder på blåbärspaj till en tjej som spendarat halva sin 19:e födelsedag med att ligga med solsting och kräkas i vårat tält, eller när man inser att man själv får ut mer av ett samtal med den person man sitter och pratar med för att försöka dämpa en panikångest-attack. Att se en person under de förutsättningarna kunna vara så spontan, rolig och intressant är någonting som för mig är helt omöjligt att förstå. Det sista minnet som jag tänker dela med mig av nu blir nog när jag på min 21:a timma i tjänst i morse runt klockan 8 får besök av en tjej som jag tidigare tagit hand om för vätskebrist kommer in och vill ha sina fötter ompysslade inför hemresan och under behandlingen säger att alla tycker att vi är så snälla och att många tar bort sina plåster eller ber att få de omlagda på nytt bara för att få prata lite med oss. Då känns det som om man gör någon nytta.
En annan av festivalens magnetiska dragningskrafter kommer från känslan när man står bredvid scenen under en spelning och väntar på folk som svimmar och man ordagrant känner marken gunga på grund av att det på andra sidan ett staket står 20.000 personer och hoppar i takt. Det är helt sanslöst häftigt.
Nu är det dags att gå och sova, i morgon börjar på allvar planeringen inför malmöfestivalen.
Konan

HULTSFRED

Så, nu är det bara en timma kvar tills avfärd. Väskan är packad, iBooken är fulladad, kräkpåsarna ligger i väskan, håret är trimmat, kängorna putsade, utrustningen dubbelkollad och tandborsten odentligt nedpackad i en liten plastpåse tillsammans med tandkrämen. Jepp, du läste rätt i en liten plastpåse. Just detta med tandborsten fick mig att känna mig såååå gammal och oseriös. Jag har alltid tidigare haft en liten behändig "vandrar-tandborste" som man kan vika ihop och behålla ren och fräsh vad man än kan tänkas göra med den. Tyvärr har den gjort sina mil och får betraktas som totalt slut och eftersom inga ersättare finns att köpa (eller som jag har hittat iaf) får jag ta med mig min vanliga... ...i en plastpåse... ...gulligt ihoprullad.
Känns inte som om det spelar så stor roll att man lagt ner sin själ i resten av utrustningen om man kommer med en liten genomskinlig frysplastpåse med tanborste o tandkräm. Det är nog iochförsig bara jag som tar notis om detta men av oförklarbar anledning retar det mig.
Ha det bra och om jag av en slump skulle hitta lite trådlöst intrenet är det in omöjligt att jag skulle kunna kasta in ett inlägg o berätta vad som händer på festivalen, men jag skulle inte hålla andan om jag var någon av er.
Konan - över och ut.

Terminsbyte

Nu är skolan slut för den här terminen. Iaf sjuksköterskegrejerna för idag började ju lämpligt sommarkurserna på malmö högskola med. Nu ska vi iaf strunta i studierna en liten stund och fokusera på söndag som är dagen då jag har den otroliga glädjen att få åka til hultsfred.
Hela tanken med hultsfredsbesöket var att jag skulle jobba lite som förstahjälpare där. Det är så otroligt givande och roligt att vara där och kunna hjälpa folk som går på glas, dricker för mycket, blir klämda, svimmar av eller bara råkar bli sjuka. De människor man träffar är alla så glada och ger mig en energiboost som förhoppningsvis kommer hålla mig flytande tils det är dags att dra iväg till Turkiet.

Terminsbyte

Nu är skolan slut för den här terminen. Iaf sjuksköterskegrejerna för idag började ju lämpligt sommarkurserna på malmö högskola med. Nu ska vi iaf strunta i studierna en liten stund och fokusera på söndag som är dagen då jag har den otroliga glädjen att få åka til hultsfred.
Hela tanken med hultsfredsbesöket var att jag skulle jobba lite som förstahjälpare där. Det är så otroligt givande och roligt att vara där och kunna hjälpa folk som går på glas, dricker för mycket, blir klämda, svimmar av eller bara råkar bli sjuka. De människor man träffar är alla så glada och ger mig en energiboost som förhoppningsvis kommer hålla mig flytande tils det är dags att dra iväg till Turkiet.