Lortgris

Varför inser man alltid att man behöver tvätta för sent? Av någon konstig anledning så är tvättstugan i vårat hus avstängd på söndagar som en bonus med. Jag kan inte förstå varför för den är så långt ifrån någon lägenhet att den knappast kan störa heller. Jag får väl försöka dra igång det ångdrivna gamla herket som står i badrummet, troligtvis kommer allting jag stoppar i att komma ut som mycket små trasor istället för kläder.

Första steget klart, bara 115 veckor kvar

Fick idag godkänt på de första poängen, efteråt fick de varmaste lyckönskningarna från henne om att de kommande 115 veckorna ska gå bra. Jag vill inte verka gnällig men 115 veckor. Det är fruktansvärt lång tid. Krig har brutit ut, utkämpats och fred återskapats på betydligt kortare tid.

Vardagslyx

Jag var och klippte mig idag för första gången på alldeles för länge (blunda (eller föresten, vänta tills du läst klart meningen) och föreställ dig en hippiefrilla ala Woodstock (nu tar jag då ifrån tårna men det var lite långt för att vara mitt hår iaf) svajandes uppe på skalpen).
Sagt och gjort, off to Tony we go…
Jag är medveten om at 300 spänn för en klippning inte är den billigaste man kan få i Malmö men va fan, Tony är Tony och ska man ha bra skit (bra skit = ett positivt omdöme som min mor kan inte acceptera just för att skit inte kan vara positivt i hennes värld men det kan det i min) får man pynta därefter.
Min mor har varit frisör under hela min uppväxt och jag har alltid fått agera ”försökskanin” åt hennes praktikanter, ett farligt jobb som medförde vissa risker. Jag är t.ex. stolt nordisk innehavare av rekordet ”flest klippning i höger örsnibb”, något som mer än en gång har belönats med en liten påse godis från Vindruvans kiosk som låg vägg i vägg med mammas salong. När en överstimulerad nervös praktikant gjort ytterligare ett jack i snibben var det nämligen praksis att ge ungen en godsak eftersom han trots rinnande blod längs halsen satt still och väntade på att pinan skulle ta slut och han begåvats med det senaste modet från någon av Norrköpings gymnasieskolor. Som den stabila unge jag trots allt var så har örat läkt ihop och idag syns inga spår efter min vilda barndom.
Åter till min poäng (det finns faktiskt en även om jag svamlat ut långt ifrån ämnet nu), det är iaf först på senare år som jag börjat uppskatta att få ta ett ordentligt bräck ifrån livet och bara sitta stilla under den tiden som klippningen tar och bli ompysslad. De 300 kr som debiteras mitt konto efteråt svider inte det minsta, det är värt vartenda öre.

Tony for president

Utvärdering av förlusten

Blir mer och mer irriterad över att jag lät mobiltelefonen vandra iväg i nättras. Det är inte direkt värdet på mobilen som jag grämer mig över utan vad som fanns i den.
I mobilen fanns:
En massa telefonnummer
SMS med viktiga ISBN nummer till böcker jag skall köpa till skolan
Foton
Min kalenderplanering för de kommande tre veckorna
En logg över samtliga timmar jag jobbat inom Röda Korset
Ett utkast (eller tidig version) av 20 – 30 av mina låtar (jag använder (använde kanske är ett mera målande ord)) telefonen som diktafon när jag gör musik.

Fan vad jobbigt….

Ännu fler nya vänner

En kompis var hemma på filmkväll hos mig ikväll och när klockan närmade sig tre och det var dags att avrunda kvällen ville han ha sällskap till bussen. Självklart ställde jag upp på detta. När vi stod där och väntade på bussen kommer tre killar i åldrarna 14, 18 och 20 (om jag gör en grov uppskattning vill säga). Dessa killar kommer fram till oss och börjar snacka en massa skit om hur bra kvällen varit med mera. De håller en rätt så aggressiv ton mot den lilla killen i sällskapet och jag uppfattar dem som lite instabila. Inser ganska snabbt att de två äldre killarna har puppillrar stora som hus som en bonus.
Min kompis frågar hela tiden mig vad klockan är och jag svarar avvisande med att jag inte har någon men att klockan borde vara 10-kvart över baserat på tiden då vi lämnade lägenheten. Han tjatar och står på sig och häver (inte det minsta diskret) ur sig, men du har ju mobilen kolla på den.
Hmm, inte så kul tyckte jag och försökte diskret kolla på klockan, detta bevittnades av 6 intresserade ögon. Efter en liten stund fortsätter den äldsta av killarna att prata med mig och frågar om han får låna min mobil för att ringa till sin flickvän. Jag svarar då att jag tyvärr inte har några pengar på mobilen och tyvärr inte kan bistå honom med detta. Han surar då till och frågar vad klockan är. Ytterst tveksamt tar jag fram mobilen och kollar igen (fullt medvete om att han kommer att plocka den). Blixtsnabbt (över min egen förväntan faktiskt) så har jag skissat upp en plan i mitt inre. Det skall gå till så här:
Den äldsta killen står rätt nära mig och är den som kommer att ta mobilen, således är det också han som kommer att ta första smällen, den lite yngre killen står placerad ca 2,5 meter snett ut mot vägen från mig sett. Om jag bara ser till att i första attacken placera mig så att jag hamnar i skydd bakom den stora killen så utgör han inget direkt hot. Den minsta killen står precis utanför busskuren, lämpligt nog i den riktning som jag skulle vilja ta in bakom den stora killen. Åter till planen, Precis när den stora killen snappar min telefon så skall jag göra två snabba slag mot strupen (det är inte alls snällt och jag är medveten om detta, men jag är även skitförbannad just nu) följt av ett snabbt hårt knä mot pungen som direkt följs upp av ett knä mot ansiktet samtidigt som jag tar tag i hans nacka för att lättare kunna vrida honom som en sköld mot de andra. Vad som kommer att ske därefter är helt oklart.
Medans handen rör sig mot fickan utvärderar jag risker och förmodat motstånd och kommer fram till att det inte är värt att tampas med 2 påtända killar som precis fått sin polare knockad för priset av en relativt sunkig mobiltelefon.
Han snor telefonen och jag gör vad jag anser är ett ”lagom” muntligt motstånd utan att riskera att munhugg blir till handgemäng.
Två trevliga poliser har precis varit här, tagit min anmälan och beklagat att den kommer att läggas ned i samma sekund som den blir inskriven i deras dataregister.
Tyvärr matchade min beskrivning in på ca 78% av de manliga ungdomarna i Malmö så det är väl inte så mycket att göra.
Tack o go natt, i morgon kommer en ny dag.

Djurliknande fysik

Det där med Krav Maga ger ingen allsidig träning sa han, häng med till gymmet och blir lite mera rörlig sa han.
Jag gjorde som han sa och rör mig nu idag endast då det verkligen behövs, med ett rörelsemönster som bäst skulle kunna liknas med en vandrande pinnes. Jag har träningsverk i precis hela kroppen.
Precis hela…

Den gångna dagen

Vill innan jag börjar varna läsare som inte tycker om gnäll och självömkan att sluta läsa omgående. Jag klargjorde redan i nättras att jag skulle hata denna dagen och den har inte gjort mig besviken på den fronten (kanske för att jag vaknade med den inställningen men ändå).

Vaknade 06 efter de 3 timmarna sömn och hatade världen så där lagom mycket som man bara kan göra när man verkligen, verkligen inte vill gå upp. Lyckas iaf ta mig ner till stationen och ombord på tåget. Somnar såklart omgående. I Lund kommer det ombord en herre som vill sitta vid vårat bord, enda problemet var att han tyckte jag sträckte ut benen lite för mycket. Vad gör han då? Väcker han mig och ber mig dra in benen? Neeeej, han trampar på mitt smalben. När jag vaknar med ett Ajvafanstyrdumed? så blir han jättearg och börjar gorma om att man inte kan ta hur mycket plats som helst på kollektivtrafiken. Jag ber då såklart om ursäkt för att jag inte har full kroppskontroll medans jag sover och önskar honom en glad Alla Hjärtans Dag och somnar om, denna gång med benen hopvikta under stolen.
Vaknade iaf upp i Höör av att jag fick simultankramp i båda benen som tydligen blivit helt utan blod under mina akrobatiska sovövningar. Gubbaset bara kollade på mig och garvade för sig själv. Med en sådan start på dagen kan det ju inte gå fel.
Kom iväg från skolan relativt tidigt och har försökt att hålla mig undangömd från omvärlden under eftermiddagen/kvällen i den nedsläckta lägenheten med en gitarr som enda sällskap. Jag är övertygad om att det var den lösningen som räddade livhanken på mig.

Happy happy Valentine

Så har det blivit den 14:e februari igen. Alla hjärtans dag.
Dagen då du ska ge din kära en extra liten tanke, en blomma, en ask choklad, underkläder eller ett guldhalsband.
Men glöm inte bort oss singlar för den skull.
Jag talar ju givetvis bara för mig själv men i mina ögon är detta en av årets värsta dagar. Att ständigt bli påmind om samhällets norm om tvåsamhet och en pik om att jag misslyckats på det planet. Hela tiden se budskapet om hur underbart just jag skulle kunna ha det om jag bara hade någon.
Att möta kärlekskranka par som drunknar i varandras ögon och krampaktigt håller varandra i handen.
Istället för att fundera ut vilken romantisk middag jag skulle kunna ha bjudit min flickvän på om jag bara haft en skall jag iväg och skriva om begreppet hälsa hela dagen. När jag efter den måttligt uppiggande uppgiften äntligen får ge mig hem så kommer jag mötas av en tystnad så massiv att den satt sig i tapeten. Om jag mot förmodan sätter på tv-n så lär jag tveklöst direkt hamna på någon valentine-special, om jag surfar lär jag definitivt se reklam från interflora om att jag fortfarande kan hinna skicka blommor till min prinsessa om jag bara skyndar mig.

Det är ett helvete att vara singel på våren, och alla hjärtans dag är som våren komprimerad till en enda dag.

Med nya ögon

Kan bara efter en underbar fest konstatera att alla mina förutfattade meningar om bögar totalt grusats. Jag har haft en underbar kväll och alla (undantagslöst) var schyssta reko killar.
Trött och lagom packad tror jag dock att jag gör bäst i att inte slita mer på tangentbordet ikväll utan bara acceptera min plats i livet och gå och lägga mig. I morgon vankas det biljard mot några klasskompisar.

Förutfattade meningar

Ska alldeles strax iväg på en inflyttningsfest hos en kompis. Då kan man ju direkt undra vad som är så speciellt med detta. Jo, det är så att han är homosexuell och de flesta som kommer också att vara det (vi kommer allt som allt att bli 4 st heterosexuella personer). Förhoppningsvis kommer jag kunna blåsa hål på en del av de förutfattade meningar som jag har (ingen är ju perfekt).
Hur som skall det bli en kul kväll.

Ge mig...

CSN - GE MIG MINA PENGAR



...snälla

State of mind

Jag ser det knappast som ett sjukdomsstadie längre utan mera som en del av vardagen.
Om jag ska göra en grov överslagsräkning så har jag nog varit ordentligt förkyld ca 50% av 2006. Tusan vad tråkigt.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Vild-Hallon på att svara på dessa 5 frågor och skicka vidare dessa till 5 andra bloggare.
Tyvärr så har alla bloggare som jag har någon form av kontakt med redan svarat på dessa frågor därför får jag se utmaningen som ett misslyckande, jag kommer hur som att lista min lista (note to self, använd inte lista och lista så nära varandra).

1 Smörpaketsfetischist - Man får INTE gräva i mitt smörpaket. Smörets yta måste vara tilltalande och jag kan mycket väl ta två extra mackor bara för att ”fixa till” smörpaketet innan jag ställer tillbaks det i kylen.

2 kollektivtrafiksnoja – Jag är fruktansvärt paranoid när jag skall åka med en ny busslinje och måste kolla upp ca 512 gånger att buss nummer X verkligen går dit det är tanken att den ska. Sitter också på helspänn under de första 5 resorna med nya bussar för att försäkra mig om att bussen helt plötsligt byter väg. En gång på Gotland bytte bussen väg, paniken var ett faktum och jag spontantryckte på knappen och gick de sista 3 km hem. Min flickvän upplyste mig senare om att 3 bussen alltid kör förbi kyrkan innan den åker förbi ”våran” väg.


3 Em – Alltid när jag ställer ifrån mig en gitarr måste jag köra ackordet Em, detta brukar bli lite skumt på spelningar och resulterar oftast i att jag inte hänger av mig gitarren förens jag har dragit ur sladden till den.

4 Högsystemet – Jag saknar genen som styr förmågan att hålla ordning på papper. Alla mina papper sorteras in efter högsystemet och vanligtvis så är det bara en hög som gäller, mycket opraktiskt i längden kan jag lova.

5 Tungleken – När jag tittar på tv är jag tvångsmässigt tvungen att ”bygga” ihop tv-möbeln och kringstående hyllor med tungan. Utan att gå in för djupt på denna tvångstanke (det är en tvångstanke men jag lider inte av den alls) kan jag säga att man för att bygga bottenplattan på tv-bänken drar tungan utmed den undre tandraden och för att bygga den högra ”väggen” så dras tungan nerifrån och upp på höger sida. Ni kanske förstår idén och om ni inte gör det så är det inte hela världen, det tog mig år att arbeta fram hela det komplicerade regelsystemet.

Regler: gör en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter som du har och utmana sedan fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. Du ska också bifoga de här korta reglerna i ditt meddelande. Gå in på deras bloggar och tala om att de är utmanade.